1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 15 4 SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN 1855
Herren satte en gräns för havet
och sade: Allt härintill skall
du komma, och inte längre.
Här skall dina stolta böljor sätta sig.
Job 38: 11
Av dessa ord hör vi, att Gud har satt
en gräns för havets böljor, vilken de inte
får överskrida. Och om inte denna gräns
för havets böljor hade satts, skulle de
översvämma allt som finns på jorden.
Men detta ord är inte sagt blott om det
naturliga havet, utan det är sagt i synnerhet
om det andliga havet, eller det
bottenlösa havets böljor, som finns i en
ogudaktig människas hjärta. Detta bottenlösa
hav brusar med ett ständigt dån
av synd och ondska, och där är det nästan
aldrig vindstilla. Och det är svårt att säga,
vem som hade framkallat vinden och
böljorna på havet, när lärjungarna var ute
och rodde, och trodde sig förgås.
Om det var Gud som hade framkallat
stormen, eller den ande som råder i
vinden, det vet vi inte. Men det vet vi
säkert, att avgrundens böljor, som svallar
i en ogudaktig människas hjärta, inte är
framkallade av Gud, utan det är den ande
som råder i världens vind, som utan
tvivel har framkallat vinden i en ogudaktig
människas hjärta, där avgrundens
böljor dånar som en brusande fors. Och
det ser ut som om ingen gräns vore satt
för dessa böljor. När nämligen detta
bottenlösa hav börjar brusa, kommer alla
övermodiga och stygga ord ut ur munnen.
I synnerhet kommer avgrundens vita
skum ut ur deras mun, som i sitt hjärta
bär hat mot de kristna, vilka de gärna
skulle se drunkna i avgrundens hav, fast
74
det är de ogudaktiga och oomvända, som
håller på att drunkna där, då de dristigt
seglar 1 på detta hav. Men de aktar inte
därpå, ty de vill blott se de kristna gå
under. Så stor avundsjuka har den ondes
änglar, att de inte bryr sig om sin egen
själ, om de blott får skada de kristna. Fast
de flesta människorna i denna tid som bär
andligt hat i sina hjärtan, nog känner, att
de i sitt nuvarande tillstånd måste förgås i
evighet, besinnar de dock inte, att denna
förhärdelse kommer av det hat de bär i
sina hjärtan. De visar sitt hat även med
sina ord, när de tror 2 att de kristna blir
skadade. Då får de ogudaktiga glädja sig,
när de kristna förtrycks av världen. När
Jesu lärjungar håller på att drunkna i det
böljande havets vågor, då får djävulens
änglar skratta. Men hur länge månne de
skrattar, innan de själva kommer i nöd.
Fast det för våra ögon ser ut som om
ingen gräns var satt för den ogudaktige 3 ,
måste vi dock tro, att Gud har satt en
gräns för det böljande havets vågor och
sagt: ”Allt härintill skall du komma, men
inte längre. Här skall dina stolta böljor
sätta sig.” Så kan inte heller människans
ondska överskrida den gräns som Gud
har satt, fast den brusar förskräckligt
ibland, och kommer ut ur hjärtat som
havsvågornas vita skum. Ty David har
skrivit, att ”deras strupe är en öppen grav,
med deras tunga skrymtar de.” Ty de
ogudaktiga och fienderna till Jesu kors
tror, att Jesu lärjungar nu drunknar i det
böljande havets vågor, då den ande som
härskar i vinden, har framkallat stormen
på havet och i vädret, där Jesu lärjungar
ror i nöd. Men då Jesus är med i båten,
har Jesu lärjungar ingen nöd, fast han