1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 12 1 SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN 1853
Ni botfärdiga och betungade, var skall
ni finna Jesus? Ni olyckliga föräldrar,
som genom er egen vårdslöshet har förlorat
Jesus, var skall ni möta honom?
Ve, ve, olyckliga själar, som har förlorat
Jesus och med ett bedrövat och blödande
hjärta söker honom. Var skall ni finna
honom? Ni söker honom bland bekanta
och fränder, men de har inte sett
honom. Det finns inget annat råd, än att
ni återvänder till Guds tempel och möter
honom där. Där skall ni finna
honom. Men om ni ännu en gång skulle
finna honom, så ta honom med er hem
och se till att ni inte åter igen tappar bort
honom från er syn.
Återvänd därför, ni sörjande föräldrar,
då Jesus har försvunnit för er. Vänd
åter till Herrens gårdar såsom David,
när han var bedrövad och flydde till
Herrens altare. Där sjunger han, att fågeln
har funnit ett hus och svalan sitt
bo, när han tar sin tillflykt till Herrens
hus. Vänd sålunda åter till Herrens hus,
ni bedrövade själar som saknar Jesus.
Vänd åter, ni små fåglar, ni svalor, snösparvar,
näktergalar och sädesärlor!
Skynda, sträva, längta, ila till ert bo, när
åskan dundrar på Sinai berg. Göm er i
det levande vinträdets sprickor, när höken
jagar er. Om en mes skriker i hökens
klor, så jagar alla mesar höken. De
ville nog rädda den olyckliga själen som
skriker i hökens klor, men de kan inte,
ty höken är stor och mesarna är små fåglar.
De ömkar sig dock över den olyckliga
stackaren, som skriker i hökens
klor, såsom konung David sjunger i den
84:e psalmen: ”Som fågeln fri och snar
till kända nästet far att där i frid få vara
för oro, våld och fara, så själen till dig
62
längtar och till ditt altar trängtar.” Hur
passar denna Davids syn för de sorglösa
som skyndar sig efter världen. Somliga
skyndar sig till krögaren och finner där
sin bästa glädje. Somliga skyndar sig till
horan och finner där sin bästa glädje. Ingalunda
har de någon glädje i kyrkan, i
synnerhet när de små fåglarna, om vilka
David säger, att de finner sina bon i
Herrens hus, börjar sjunga och kvittra
prisande den store Guden för den första
solstrålen som väcker dem i deras bo.
Har ni inte hört, hur svalorna kvittrar i
sina bon, när solen går upp? Men ni sitter
döva och stumma i Herrens hus. Ni
kanske förebrår Jesus, att han gjorde er
mycket besvär, då ni måste söka honom
i templet. Men de sorglösa finner inte
Frälsaren i templet, utan i världen tror
de sig finna Frälsaren. Men de botfärdiga,
bedrövade, tvivlande, som i sanning
söker Jesus, när de känner, att han
har försvunnit, och benådade själar, då
de genom ovaksamhet har förlorat Jesus,
kan finna honom i templet, där han
gärna bor och lyssnar till, hur svalorna,
mesarna och näktergalarna 8 kvittrar
med sina röster. De sjunger lov till den
store Skaparen för den första solstrålen
som väckte dem ur sömnen. När nådens
sol går upp vid himlaranden, då sjunger
de, och tackar för detta ljus som har
kommit och säger: ”Amen! Halleluja!
Tack, ära och lov vare den store Skaparen
och Lammet, som var död, och se,
han lever i de troendes hjärtan.” Amen
________________________________
Originalmanuskript / Aunos samling / Helsingfors universitetsbibliotek
KP 67 / P 203 / SW 101 / B 58