1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 8 SÖNDAGEN EFTER JUL
fordrar för det första en sann sorg och
bedrövelse över synden, och för det
andra en levande tro på Kristus. Men när
har nådetjuvarna haft ånger? När har de
haft den bedrövelse som är efter Guds
sinne? Frälsaren säger, att genom stor
bedrövelse måste människan ingå i livet.
När har nådetjuvarna haft den bedrövelsen?
Frälsaren säger: ”När kvinnan föder,
har hon smärta.” Men när har nådetjuvarna
haft födslovånda? Den port är
trång och den väg är smal, som för till
livet. När har nådetjuvarna gått in genom
den trånga porten?
Alltså hör vi, att himlens port är
stängd för de obotfärdiga. Men för de
botfärdiga, bedrövade, gråtande, fattiga,
nakna, eländiga, förkrossade och betryckta,
som har blivit så fattiga, att de
inte har annat än tårar och suckar, för
dem har Frälsaren kommit till upprättelse
och uppbyggelse, till vederkvickelse,
nådastol, försoning och salighetsgrund.
För dem som har så stor smärta för sina
många synder, att de måste krypa och
rulla sig i stoftet, ropa och klappa, för att
den nådige Herren Jesus, vilken de i sin
blindhet har förföljt, hatat, smädat och föraktat,
måtte 6 komma dem till hjälp och
frigöra dem från djävulens bojor, vrede,
avund, stygghet, dryckenskap, girighet,
förbannelser, för dessa fattiga, nödställda,
ängsliga och betryckta blir Frälsaren
till upprättelse och evig salighet.
3. Tredje betraktelsen visar, hur
Frälsaren är satt till ett tecken, som blir
motsagt. Kristendomen är en sådan sak,
som har varit motsagd och blir fortfarande
motsagd överallt, där den sanna
kristendomen visar sig. Det naturliga
44
förnuftet strider så hårt emot den, att det
betraktar den levande kristendomen som
en omöjlighet, som vidskepelse eller
galenskap. När Paulus började tala till
världsherrarna om de dödas uppståndelse,
sade en hög herre: ”Du är galen, Paulus,
du har blivit galen av alltför mycket
läsande.” Då man sett att den levande
kristendomen har ansetts för galenskap
och vidskepelse, så har kristendomen
blivit mycket motsagd och motsägs fortfarande
i synnerhet av världens vise som
säger, att världen skulle vara i mycket
bättre ordning, om denna kristendomens
galenskap inte hade kommit i världen.
Och fast de enfaldiga inte har så
mycket betänkt och rannsakat denna
kristendomens galenskap, så har dock alla
naturliga människor mycket att säga mot
den, då de ser, hur människorna blir galna
genom kristendomen. Det naturliga förnuftet
strider så hårt emot den, att alla
gamle Adams hår reser sig upprätt, när en
botfärdig själ ligger i ångest och samvetskval.
Gamle Adam skakar på huvudet
som en ursinnig oxe, då en stor sten kastas
i dess huvud. Så skakar gamle Adam sitt
huvud vid korset, då han ser, hur det förra
fåfänga livet blir en plåga för de väckta, så
att det söta brännvinet blir bittert. Då lär
fienden fyllhundar och krögare att bedja.
De säger så: ”Må Gud bevara mig för att
bli så tokig, att jag skulle börja tappa
Guds gåvor på marken. Må Gud bevara
mig för att bli så tokig, att jag skulle börja
svamla som dessa väckta.” Sådana böner
behagar utan tvivel den gud, som bor i den
nedersta himlen.
Men de få själar, som har blivit galna
inför världen, får nu vara glada, om de