1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 78 4 BÖNDAGEN 1850
mer.” Bli inte mer arga på Moses, utan
vredgas på er själva. Är det inte tillräckligt,
att Herren genom Moses har räddat
er från Egyptens träldom och lovat åt er
till arvedel det land, där mjölk och honung
flyter, om ni blott vandrar i tålamod
genom denna öken, där Herren föder
er med manna varje dag. För er
otålighets skull sätter Herren er att vandra
fram och tillbaka i världens öken,
och för den samma otålighetens skull
dör de gamla på vägen, och somliga får
lust att återvända till träldomens land,
då köttgrytorna kommer i minnet.
Men de få själar som förblir fasta i
tron intill slutet, skall komma fram till
det utlovade landet 32 , där mjölk och
honung flyter. Den som är feg må
vända tillbaka och tjäna 33 den oxe som
hedningarna har till sin gud, och äta
den bittra surdegen och det flytande
djävlaträck som alla den ondes tjänare
äter i träldomens hus. Om de får ont i
hjärtat, så kvackar de det med bitter
surdeg och flytande djävlaträck, och på
det viset blir de friska.
För det andra: Vi skall nu betrakta
hur alla Guds verk eller hela den skapade
naturen lovar Skaparen. Då de med
förnuft begåvade kreaturen 34 är stumma,
eller lovar djävulen med svordomar och
förbannelser 35 , då börjar till och med
stenarna ropa: ”Hosianna, Davids Son!”
Såsom Frälsaren betygar för judarna:
”Om dessa barn teg, så skulle stenarna
börja ropa.” Särskilt är mesarna, svalorna
och näktergalarna 36 ivriga att lovprisa
sin Skapare för den första solstråle
som väcker dem i deras bon. Så snart en
strimma av solen går upp, börjar de
kvittra i sina bon. De prisar sin Skapare
422
för ljuset som upplyser denna mörka
värld. Och då denna korta och oberäkneliga
nådetid så snart är slut, är mesarna
ständigt i arbete och sömnen besvärar
dem inte. Men människan, som var
den dyrbaraste skapade varelsen, för
vars skull Guds Son måste komma ned
från himlen i denna mörka världen för
att lysa för dem som sitter i dödens
skugga 37 , människan, 38 säger jag, sover
som ett kreatur ända till middagstiden.
Och somliga vaknar inte alls ur syndasömnen
förrän solen går ned. Betrakta
mesarna, hur pigga de är på att vaka och
arbeta på jorden, samt myrorna, hur flitiga
de är att arbeta. Inte är de lata som
människorna. Vi vet att myrorna är flitigare
än alla andra skapade varelser. De
drar stora och tunga bördor utan att
tröttna för det. Men på ormen är myrorna
mycket ilskna. De gnager på dess
ben. Och när en orm hamnar i en myrstack,
då plågas den bedrövligt. Inte förbarmar
sig myrorna det minsta över
den, och ormgiftet har ingen verkan på
dem. Men ormen är ett sådant djur som
smyger sig fram i mörkret och slukar de
små mesarna, om de inte är vaksamma.
Se upp för ormens list, ni små mesar!
Var uppmärksamma och be, att den
himmelske Föräldern, 39 som har gett er
livet måtte bevara er för ormens list och
hökens klor. Denna korta och oberäkneliga
nådetid går fort, och snart får ni
flytta till det varma klimatet, där solen
står rätt över huvudet. Där finns inte
ormar, ödlor eller grodor såsom här, där
kattugglor flyger under mörkret och vålnaderna
40 skrattar bakom knutarna, och
skogsdjävlarna 41 grinar så snart en levande
människa kommer mot dem. Alla