1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 78 4 BÖNDAGEN 1850
ni är så otåliga 26 . Jag undrar hur många
de är som når fram till det utlovade
fäderneslandet 27 .
Detta har hänt för att tjäna som
exempel och varning för oss, att alla
gamla dog på vägen, och endast de unga
kom fram till Kanaans land. Utan att
tala om de hedningar som förföljer Israels
barn och äter bitter surdeg och djävlaträck.
Deras gud finns i ändtarmen
och deras strupe är en öppen grav. Över
dem kommer de nio plågorna som skedde
på Moses tid. Och Johannes såg i uppenbarelsen
sju vredesskålar utgjutas på
jorden. Profeten Joel förutsäger, att
solen skall bli mörk och månen förvandlas
till blod innan Herrens stora
dag kommer. Men hedningarna gör inte
bättring hur stor plåga som än skulle
komma över dem. Dess mer förhärdas
de och biter ihop sina tänder för plågans
skull och förbannar sin Skapare, ty de
tror, att Israels barn är skyldiga till deras
förhärdelse. När mordängeln går omkring
under mörkrets tid och dräper alla
förstfödda i hedningarnas hus, då vredgas
de och blir mycket förbittrade på Israels
barn och jagar dem ut ur sina hus.
Så har det hänt då, och så händer det
även nu, att hedningarna jagar Israels
barn ut ur sina hus. När hedningarna
äter idel surt djävlaträck, då förhärdas
de och börjar förfölja Israels barn. Slutligen
blir de så dristiga, att de stiger i
Röda havet. Men där drunknar de. Om
hedningarna hade så pass förnuft att de
blott stod vid stranden av Röda havet
och skådade det stora undret, hur Israels
barn torrskodda går över Röda havet, så
skulle de kunna förbli vid liv. Men då
den onde har gett dem en sådan fri-
421
modighet, att de i sin förhärdelse stiger
ned i Röda havet, så drunknar de där.
Den onde ger dem en sådan stark tro, att
de vågar stiga ned i Röda havet, och där
drunknar de. Då börjar Israels barn
sjunga lovpsalm åt Herren, nämligen
Moses och Lammets psalm, som Johannes
hörde dem sjunga i uppenbarelsen.
Men denna glädje och psalmsång har de
inte varje dag 28 , ty vägen till Kanaans
land är lång. De måste 29 vandra i världens
öken, där de inte har någon varaktig
boning. Moses för dem först till
Sinai berg, där Gud dundrar med åskans
förskräckliga röst, och Israels barn flyr
bort från Sinai berg med fruktan och
bävan. Ändå vill otålighet och lättsinne
tränga sig på dem såsom det står skrivet:
”Folket satte sig ned för att äta 30
och stod upp för att leka.”
Israels barn kan inte med tålamod
och tacksamhet ta emot alla Guds heliga
bud 31 . Om Israels barn genast kom fram
till Kanaans land då de kommer över
Röda Havet, så skulle de snart glömma
alla tidigare plågor. Då skulle man inte
längre ha Egyptens köttgrytor i minnet.
Men då de måste vandra fram och tillbaka
i världens öken och syndens ödemark,
där så många motgångar möter
dem, så uppstår otålighet och knorrande.
Ibland har man inte sådan mat som
man vill ha. Ibland tar livets vatten slut.
Då blir man hungrig och törstig. Moses
måste leda dem till klippan ur vilken
vattenbäcken rinner ut, och Paulus betygar,
att denna klippa är Kristus. När
Moses slår med staven på klippan, börjar
vattnet rinna ut ur denna klippa, och
då säger han: ”Drick nu vatten, ni törstande,
ur den klippan, och knorra inte