1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 77 3 BÖNDAGEN 1854
bättring, medan du är frisk och sund,
kan du dock behöva bättring när döden
kommer, och då är det för sent.
Vi måste här tala till dem, som inte
behöver någon bättring, då de få som
behöver bättring anses för svärmare och
skrymtare. Det finns ibland de nio och
nittio, som inte behöver någon bättring,
ett parti, som säger sig vara i tron och
lever dock efter sina egna lustar, ett annat
parti, som inte bryr sig vare sig om
Gud eller djävulen, ett annat parti, som
säger med munnen: ”Vi är visst stora
syndare, och har ingenting att berömma
oss av inför Gud.” Men när det blir fråga
om vilka synder en sådan syndabekännare
har på sitt samvete, så har han
ingen synd, som han kan bekänna, ingen
synd, som han behöver ångra, ingen
orättvisa, som han behöver försona.
Med ett ord: en sådan syndares samvete
är rent som guld. Ty fastän han är en
stor syndare, kan han ändå inte få en
enda synd på sitt samvete, som skulle
fördöma honom. Vad en väckt människa
anser för en stor synd, det kan en sådan
munsyndare inte anse för någon synd,
till exempel måttligt supande, grannlåt,
högfärd, att ljuga till husbehov, och så
vidare. Det kan en sådan munsyndare
inte anse för någon synd. Hur kan han
då göra bättring, när han inte vill erkänna
annat för synd än det han själv anser
för synd, till exempel mord, stöld och
mened. Inte anser han svordom för
synd, inte anser han krögeri för synd.
Inte anser han måttligt supande för
synd. Inte anser han högfärd och grannlåt
för synd. Inte anser han smått snatteri
för synd. Inte anser han otukt för
synd. Hur kan han då göra bättring, när
414
ingen synd kommer på hans samvete. En
sådan får visst göra bättring i evigheten.
Ser vi nämligen på människornas
och världens leverne nuförtiden, så kan
vi inte annat än falla i häpnad och förundran
däröver, att den lede själafienden
har kunnat få en så stor makt över
människorna. Han kan göra med dem
som han vill. Han kan uppegga dem att
slåss och slakta varandra som kreatur.
Han kan uppegga dem att hata och förfölja
de kristna. Han kan få dem att
supa, svärja och bedriva hor. Med ett
ord: djävulen har nu fått en så stor makt
över människosläktet, att han kan få
dem att leva som kreatur. Var det nu
därför som människan var skapad? Var
hon skapad att supa, svärja och slåss?
Var hon skapad att hora och stjäla? Var
hon skapad att leva som ett kreatur?
När de stora och mäktiga på jorden
utgjuter strömmar av människoblod, så
kan man med skäl fråga: var människan
skapad till brodermördare? Nej, hon var
inte skapad till brodermördare, men djävulen
gjorde henne till brodermördare.
Den första människan som föddes på
jorden blev brodermördare, och så har
man nu hållit på med slaktande och
mördande ända från Kains tid. Det var
inte nog därmed, att människorna slåss
om brödbitarna och landstyckena och
åkerlapparna, utan även om äran eller
för hederns skull utgjuts strömmar av
människoblod. Och liksom Kain slog
ihjäl sin broder Abel för att Abels offer
var Gud behagligt, så har också den
som var född efter köttet alltid hatat den
som var född efter anden.
Sålunda har profeterna, apostlarna
och alla sanna kristna blivit hatade och