1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 77 3 BÖNDAGEN 1854
Detta är Guds vilja, er helgelse.
1. Tess. 4: 3.
Med ledning av denna vår nu upplästa
text skulle vi på denna stund betrakta
de kristnas helgelse. Men vi måste
först anmärka, att aposteln Paulus har
skrivit dessa ord om helgelsen till sanna
kristna, således inte till hedningar eller
munkristna. Om någon ville påstå, att
de oomvända också behöver helgelse,
så skulle vi inte ha något emot det om
de oomvända ville anamma helgelsen,
det vill säga, om de bättrade sitt ogudaktiga
leverne och började leva kristligt
och anständigt. Men de vill ingalunda
bättra sitt leverne, emedan de hör till de
nio och nittio som inte behöver någon
bättring. Somliga säger väl att människan
behöver göra bättring, men de vill
inte göra någon allvarlig bättring. De
vill inte överge sina gamla syndavanor,
emedan de anser dem som lovliga,
såsom fylleri, dryckenskap, otukt, svordomar,
högfärd, med mera. Sådant folk
tål inte att det talas om helgelse, ty de
ser sig vara nog helgade genom dopet
och sakramenten. Och om de någon
gång besöker Herrens hus, så sker det
mera för ros skull än för något behov att
söka upplysning och tröst. Varför skulle
också en sådan människa göra bättring
som har levt gudfruktigt allt ifrån sin
ungdom? Ingalunda behöver en dygdig
människa göra någon bättring. Det är
endast mördare, tjuvar och skälmar som
behöver bättra sitt leverne. Och då sådana
inte funnits här på länge, så tycks det
vara alldeles onödigt att tala om bättring
för dem, som inte behöver någon bätt-
413
ring. Här finns ju platt ingen, som har
levt ogudaktigt. Om någon skulle ha felat,
så är det väl för länge sedan förlåtet.
Är det inte sant, att de flesta har levt så
ärligt, dygdigt och gudfruktigt, att de
inte behöver någon bättring? Alla är
döpta, alla är ärliga och hederliga medlemmar
av Guds församling. Alla undervisas
i kristendomen. Alla har de en
Gud och en tro. Detta kan ju vara tillräckligt
för saligheten.
Alltså behöver ingen göra någon
bättre bättring än den som redan är
gjord. Ingen behöver grubbla liksom
Luther grubblade. Ingen behöver tvivla
på sin salighet, såsom Luther tvivlade.
Ingen behöver säga till andra: ”känn
Herren”, ty alla är nu lärda av Gud. Alla
är förmodligen beredda på en salig
hädanfärd. Dock får vi se, hur beredda
vi är att fara ifrån världen. Många blir
intagna av fruktan för döden när döden
står för dörren. Många som här i livet
levt som turkar och hedningar känner
sig i dödsstunden vara beredda att stiga
in i fördömelsen. Den som mest har föraktat
kristendomen blir gudfruktig på
dödsbädden, men samvetet anklagar
och fördömer honom. Han känner sig
inte ha någon frid i sin själ. Han måste
förkunna domen över sig själv. Och
denna dom lär ingen kunna ändra.
Hur kommer det då till, att de flesta
människor lever i säkerhet medan de
har hälsan, och när döden kommer, har
de ingen tröst, ingen tro på en nådig och
barmhärtig Gud, ingen försäkran om det
eviga livet. Tänk nu på den tiden, du
arma syndaträl, när du skall fara hädan.
Tänk på din salighet medan du ännu är i
nådatiden, ty fast du inte behöver någon