1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 76 2 BÖNDAGEN 1856
nelse på sig och stiga ned i helvetet och
betala syndaskulden.
Vad tänker ni botfärdiga, bedrövade
och med otron kämpande? Har Guds
Son förmått återlösa era själar från helvetets
kval? Har han förmått betala er
syndaskuld? Eller vill ni själva betala er
skuld och försvara er på domedagen?
De sorglösa säger nog: ”Vem skall svara
för oss? Själva måste vi svara. Ingen annan
svarar för oss.” Vill ni botfärdiga ta
Jesus till er försvarare, eller vill ni
själva svara för er? Jag vet, att egenrättfärdigheten
ofta predikar för de
botfärdiga: ”Ni ska inte tro att Guds Son
ställer upp som försvarare för botfärdiga
djävlar. Men hellre får botfärdiga
änglar tro än botfärdiga djävlar, ty
djävlarna kommer aldrig in i himmelriket
hur botfärdiga de än skulle vara.”
Ja så, botfärdiga änglar! Var är ni nu, ni
botfärdiga änglar? Egenrättfärdigheten
predikar för de botfärdiga djävlarna, att
de djävlalika aldrig kommer in i Guds
rike, hur mycket de än skulle försöka.
Och ni botfärdiga djävlar, visst tror ni,
att egenrättfärdigheten har kommit från
himlen för att förkunna sanningen för
er, att ni har inget tillträde till Jesus förrän
ni blir änglar? Inte har Kristus Jesus
kommit för att frälsa syndare utan änglar
har han kommit för att frälsa. Är det
så, då får alla botfärdiga djävlar fara till
helvetet, om sådana tas emot där. Men
jag tänker, att alla dygdiga djävlar driver
alla botfärdiga djävlar ut ur helvetet
genom att säga: ”Gå bort härifrån, du
skrymtare!” Sådana blir ju dragna ut ur
huset som är i rörelser 1 . Vart skall ni då
fly, ni botfärdiga djävlar, då ni blir utdrivna
från helvetet? Jag tänker, att ni
411
slutligen måste gå och klappa på himlens
dörr, ty dörrväktaren har sagt:
”Kristus Jesus har kommit till världen
för att frälsa syndare.” Klappa blott och
stå inte stumma bakom dörren! Klappa
kraftigt, klappa så att hela huset dånar!
Nog måste dörrvaktaren komma och
släppa in de botfärdiga.
Andra betraktelsen. Kristus har
kommit för att frälsa syndare från
syndens makt. I detta ställe vill fienden
slå ned vad Kristus har byggt upp. Ty
om det för de botfärdiga är svårt att tro,
att Kristus har frälst dem från syndens
straff, så är det ännu svårare att tro, att
Kristus har frälst syndarna från syndens
makt, då även de troende känner så
mycket synd hos sig. Om de troende
blev syndfria liksom nådetjuvarna, så
skulle det inte vara så svårt för dem att
tro, att Kristus har frälst dem från
syndens makt. Men då den onde rent av
vill förgöra dem genom sina frestelser
och frambär så mycket synd, så omskapar
egenrättfärdighetsdjävulen sig
till en ljusets ängel och predikar där i
förnuftet: ”Är en sådan kristen, som är
precis som djävulen själv?” ”Är en sådan
fri från syndens makt, som syndar så
mycket varje dag med tankar, begärelser
och lustar, och är så ful som djävulen
själv? Är en sådan kristen?” ”Ingalunda,”
säger egenrättfärdigheten, och alla
fariséer, alla dygdiga, alla överstepräster
och alla skenheliga tillstyrker det. Alla
djävlar i helvetet betygar, att en sådan
inte är kristen, som är så ond som romarbrevets
sjunde kapitel beskriver.
Och då Luther skriver till de tvivlande
och otrons fångar: ”Synda ännu
mer, men tro desto fastare. Vi måste