1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 76 2 BÖNDAGEN 1856
horors och tjuvars fader och beskyddare.
Detta är ett av skälen, varför Gud
drev bort människan från paradiset. Vilken
glädje kan den förälder ha, som
måste driva bort sina egna barn från sitt
hus och göra dem arvlösa?
Som det nu är sagt, ligger alltså alla
människor av naturen under lagens förbannelse
som vredens barn så länge de
inte börjar klappa på nådens dörr genom
ånger och bättring. De sorglösa och
oväckta känner dock inte denna Guds
vrede eller denna lagens förbannelse
som ligger på dem. De tänker: ”Nog är
Gud nådig, inte är han så sträng att han
driver bort sina egna barn från sitt hus.”
Så tänker alla horor och tjuvar och säger:
”Ingalunda driver Gud ut oss på
landsvägen för att vi skulle dö där, hur
mycket vi än skulle göra hor och stjäla.”
De säger ytterligare: ”Det är ingen rätt
förälder som driver bort sina barn för
hordom och stöld.” Men må sådana
människors försvarare först säga, vilken
rätt sådana barn har att vara i förälderns
hus, eftersom de med sina syndiga gärningar
och sitt syndiga beteende gör föräldern
ärelös och slutligen bringar föräldrarna
med sorg i graven.
Ingen av profeterna har kunnat bestraffa
David för stränghet och obarmhärtighet
mot sin son Absalom, då David
drev bort honom från sitt hus och
vägrade honom att komma inför sina
ögon innan en sann ånger hade ägt rum.
De sorglösa anklagade nog David för
stränghet och obarmhärtighet mot Absalom,
då han inte förlät Absalom de brott
han hade gjort, fast Absalom inte hade
haft någon ånger över sina synder, utan
ärelystnad och gamle Adam i sitt hjärta.
409
Den sorglöse hövdingen Joab förmådde
några listiga gummor att tilltala David
och be, att han skulle förlåta mördaren
Absalom sina synder. Men hur emottog
sonen sin faders nåd, då David lät sig
böjas därtill, att sonen fick lov att komma
inför sin faders ögon? Jo, densamme
sonen började sedan förtala sin fader och
lyckades vinna människors hjärtan på sin
sida. Därför beslutade han att göra uppror
mot sin fader och utropa sig till konung.
Allt detta fick fadern som lön för
all den godhet han visat emot sin son.
Sådana är även horor och tjuvar, som
inte grips av sann ånger. De beskyller
sina föräldrar för stränghet och obarmhärtighet,
då de inte låter dem göra hor
och stjäla i förälderns hus och inför deras
ögon. I början var människan Guds
barn i oskyldighetens tillstånd, medan
hon var den yngsta av alla Guds barn
och var ännu så liten och hjälplös, att
den himmelske Föräldern kunde älska
henne och lät henne vara i paradiset.
Men när ormen lyckades genom sin list
bedra henne och locka henne till olydnad,
då blev hon hora och tjuv, och detta
tog så mycket på Förälderns ära, att han
var tvungen att driva bort henne från sitt
hus, i synnerhet då fienden nu kunde beskylla
honom: ”Du beskyddar horor och
tjuvar, och ditt hus är ett riktigt näste för
horor och tjuvar.” På detta sätt blev nu
Guds förra barn vredens barn, och fienden
tog hand om henne och började alltså
beskydda horor och tjuvar samt lärde
dem att göra narr av Förälderns tårar.
Denna beskrivning har tagits direkt
ur föräldrahjärtat. Alla föräldrar borde
nu förstå, att sådan är förälderns natur.
På detta sätt har de olydiga barnen blivit