1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
N:o 76 2 BÖNDAGEN 1856<br />
kristendom och äter upp hans tro, han är<br />
en sådan kristen hos vilken själviskheten<br />
reser sig, då de kristna förmanar<br />
honom för synd. Egenrättfärdigheten<br />
har i detta och andra ställen fördärvat<br />
mångas kristendom.<br />
När nämligen egenrättfärdigheten<br />
stiger åt skallen, blir dessa egenrättfärdighetens<br />
kristna så heliga, att de inte<br />
tål ett halvt ord, förrän de bortkastar<br />
sin tro och säger: ”Jag har aldrig ens<br />
blivit väckt.” Somliga stiger på tempeltinnen<br />
då de kristna vill leda dem till<br />
ödmjukhet och självkännedom. Och då<br />
fienden har lyckats föra dem på<br />
tempeltinnen, föraktar de myrorna som<br />
kryper i ödmjukhetens dal. Sedan<br />
kastar de de kristna i kitteln och står<br />
själva på locket. De ser så många fel<br />
hos de kristna, att det enligt deras mening<br />
inte alls finns några rätta kristna.<br />
Jag anser att de kristna inte har fördärvat<br />
många rätta kristnas tro, men<br />
egenrättfärdigheten har rövat mångas<br />
kristendom, och världskärleken har<br />
gjort likadant. Då de kristna inte har vakat,<br />
har grannlåten först blivit lovlig hos<br />
det unga folket. Sedan har hordomen<br />
blivit så mäktig, att de har börjat utöva<br />
hordom i handling. Världskärleken har<br />
trängt sig i hjärtat på medelålders folk<br />
och girigheten hos de gamla. Är det då<br />
underligt, att de förlorar tron, då de ger<br />
sig i världsmänniskornas sällskap och<br />
ställer sig efter denna värld samt drar i<br />
ok med de otrogna, det vill säga, går i<br />
de sorglösas sällskap!<br />
Dra inte i ok med de otrogna, skriver<br />
Paulus till de kristna. Och jag tänker, att<br />
denna Paulus varning är alldeles nödvändig<br />
för alla som vill bli saliga. Ty<br />
407<br />
världsbarnen är listiga att locka de kristna<br />
med sig till någon syndig handling.<br />
Når de inte annars sina mål, så ber de,<br />
att de kristna skulle hjälpa dem i någon<br />
syndig gärning, liksom en man bad<br />
Frälsaren, att han skulle hjälpa honom i<br />
samband med en tvist som han hade<br />
med sin trätobroder, och <strong>av</strong>kunna en<br />
dom dem emellan. Men Kristus ville<br />
inte hjälpa denna man ur den nöden, ty<br />
han visste väl, att de sorglösa inte kan<br />
nöja sig med hans dom. Så duger inte<br />
heller en kristen till de sorglösas domare<br />
i deras tvistefrågor, utan låt denna<br />
världens furste med sina tjänare döma<br />
dem. Jesus sade till mannen: ”Människa!<br />
Vem har satt mig till domare över<br />
er.” Om de kristna inte duger till domare<br />
mellan de sorglösa, hur duger de då<br />
till syndakamrater för dem?<br />
Låt oss därför inte dra i ok med de<br />
otrogna, det är, låt oss inte gå i deras<br />
sällskap för att synda, utan låt oss hålla<br />
oss borta från dem. Låt oss alltid vandra<br />
emot världens hop, så blir vi korsbärare.<br />
Världshopen lägger inte kors på dem<br />
som vandrar efter världshopen och<br />
gråter, utan på den lägger de korset,<br />
som kommer emot världshopen. Den<br />
som drar i ok med de otrogna blir inte<br />
korsbärare, det är, den som i minsta omfattning<br />
samtycker till den sorglöses <strong>av</strong>sikter<br />
blir inte hatad, utan blir snart världens<br />
vän och Guds ovän.<br />
Jag är övertygad därom, att alla troende<br />
skiljer sig från de otrogna, liksom<br />
även de otrogna verkar skilja sig från de<br />
troende, hos vilka Guds Ande rör sig.<br />
Låt oss skilja oss från de sorglösas<br />
sällskap, i vilka den onde anden rör sig.<br />
Må det stora svalget alltid råda mellan
Change language