1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 74
ALLA HELGONS DAG 1858
Förälderns nådeflytande bröst. Hör du
store Försvarare hos Fadern alla bedrövades
och botfärdigas suckan, då de med
förkrossat hjärta ropar till dig. Fader vår
o.s.v.
Evangelium: Matt. 5: 1 - 12
I dagens evangelium är nådens ordning
framställd på så sätt, att alla till saligheten
hörande huvudstycken nämns där i
den ordning som de erfars av de kristna.
Nämligen: 1:a andlig fattigdom, 2:a andlig
sorg, 3:e saktmod, 4:e hunger och törst
efter rättfärdighet, 5:e barmhärtighet, 6:e
hjärtats renhet, 7:e fridstiftande, 8:e förföljelse
för rättfärdighetens skull. Sålunda
åtta saligheter av vilka ingen får
fattas. Den som vill bli salig, måste erfara
och genomgå alla dessa. Låt oss därför
betrakta: de åtta saligheterna.
Första saligheten. Saliga är de i
anden fattiga, ty dem hör himmelriket till.
Detta är alltid ett rätt kännetecken på
väckelsen, att alla vilkas samveten rätt har
uppvaknat känner fattigdom och brist på
allt som förut utgjorde salighetens grund,
såsom tron, hoppet, kärleken, dygden, ärligheten,
renheten, äran, rättfärdigheten.
Före uppvaknandet fanns alla dessa andliga
skatter i den sorglösa människans
hjärta. Inte har en sorglös känt brist på tro,
inte heller brist på kärlek. Ärlig har han
velat vara och göra var man rätt. På denna
dygd och ärlighet grundar de sorglösa
ännu mycket, då de säger: ”Jag har inte
stulit, Gud ske lov! Jag har inte gjort orätt,
Gud ske lov! Jag är ingen hora15 vetet vaknar. Tron försvinner, kärleken
försvinner, ärligheten försvinner. Han blir
hora
, Gud ske
lov! Jag är ingen fyllhund, Gud ske lov!”
Alla dessa falska grunder viker då sam-
16 och tjuv och måste därför sjunka
ned i17 helvetet. Detta är alltså den andliga
fattigdomens kännetecken, att alla andliga
skatter tar slut. Och åt sådana lovas nu
himmelriket, för vilka all egen godhet18 har tagit slut.
Andra saligheten. Till den andliga
fattigdomen kommer också andlig sorg.
När lärjungarna tappade tron och hoppet,
så att de inte längre kunde hoppas på
himlen eller världen, då uppstod hos dem
en sådan sorg, att de måste börja gråta
och jämra sig. Många säger: ”Jag kan
inte tro att jag blir salig med detta leverne,”
men har ändå ingen sorg. En sådan
är inte fattig i anden, då han orkar leva
utan tro. Men den är fattig i anden som
har en synbar sorg och betungat sinne
och suckar. Sådana bedrövade blir tröstade,
då Jesus blir levande i deras hjärtan.
Tredje saligheten. Saliga är de saktmodiga19
, ty de skall besitta jorden. Här
torde inte vara fråga om naturlig dygd20 ,
under vilket ofta högmod ligger fördolt.
Utan med dygd21 menas här den hjärtats
förvandling som apostlarna upplevde efter
pingstdagen, så att de kunde stå ut
med världens hat och smädelse utan att
knorra, fast de tidigare hade haft ett högmodigt
hjärta och hämndlystnad. Det var
andlig dygd och saktmod22 . Om nu de av
naturen dygdiga23 får ärva jorden av sina
föräldrar, så får även de i ande och sanning
dygdiga ärva en bättre jord och himmel,
som aldrig förfaller24 .
Fjärde saligheten. Saliga är de som
hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty
de skall bli mättade. På den andliga fat-
401