1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 74 ALLA HELGONS DAG 1858
Vid den tid, då Jesus predikade
evangelium för de fattiga, ropade
en kvinna bland folket:
”Saligt är det moderssköte som har
burit dig, och de bröst som du har
diat.” Och Jesus svarade: ”Ja, saliga
är de som hör Guds ord och gömmer
det.” Luk. 11: 27 - 28.
Denna kvinna som ropade ”saligt
är”, och så vidare, torde ha varit en av
dem vilkas hjärtan Guds ord hade träffat,
och hon tänkte väl, hur lycklig den kvinna
är, som hade fött en sådan Son 1 . Men
inte består all salighet däri, att någon har
fött Guds Son, utan däri består saligheten,
att man hör Guds ord och gömmer
det. Guds ord är det heliga fröet som
sädens Herre själv har sått i deras hjärtan
som gömmer det eller tar emot det, så att
det blir levande och fruktbärande. Inte
har många blivit kristna på Frälsarens tid,
fast de gick i skola och lyssnade 2 på hans
lärdomar 3 . Men när den Helige Ande
började verka i lärjungarnas hjärtan, så
predikade de evangelium med kraft. Och
då blev somliga kristna, men i förhållande
till folkmängden 4 var de inte flera än
de få utvalda som var tecknade, nämligen
tolvtusen av vardera Israels stam 5 som
var tecknade från världens begynnelse.
På apostlarnas tid var det kanske en kristen
på femtio personer. Och då ni ser att
det inte har funnits många kristna i världen,
och att även av de få som verkligen
har blivit kristna, går somliga tillbaka till
olycksaligheten 6 . Så betänk, ni få själar,
som ännu kämpar i er allra dyrbaraste 7
tro, att ni måtte komma till de heliga
männens gemenskap i nya Jerusalem.
400
Betänk, hur farlig denna världen är, och
hur listig fienden är att förföra även dem
som genom Guds nåd har befriats från
djävulens våld 8 , så att om möjligt även de
utvalda förvillas. Fienden 9 har vredgats
förfärligt, då han i denna yttersta tid har
förlorat några från sitt rike. Och på dem
är han synnerligen förbittrad som inte
låter hans avkomma 10 ha samvetsfrid.
Men å andra sidan har den himmelske
Föräldern blivit bedrövad, då
fiendens trälar inte låter hans barn vara i
fred. Men det är vårt hopp, att Guds barn
inte överger sin tro därför att draken visar
dem sina tänder. Men den farligaste
fienden verkar vara den som bor i de
kristnas eget kött, han som kommer över
dem som en tjusarorm, in i vars mun
mesarna ilar då de blir yra av den giftiga
lukten som tjusarormen avger från sin
kropp. Och den listige ande 11 , som omskapar
sig till ljusets ängel, är synnerligen
skadlig för de kristna. Det är egenrättfärdigheten
som är Guds barns åklagare
natt och dag, och han talar genom förnuftet
12 : ”Hur kan du bli salig som är så
ond och syndar så mycket varje dag med
tankar, begärelser och lustar?” Men om
de kristna inte hade en försvarare hos
Fadern till vilken de kan fly, då egenrättfärdigheten
angriper dem, så skulle de
alla ha fallit i tvivel. Men må den store
Försvararen hos Fadern, han som är alla
föräldralösa och minderåriga barns förmyndare,
beskydda, bevara, stödja och
förstärka utmattade 13 knän, upplyfta trötta
händer, ta upp de nakna stackare som
gråter på detta 14 kalla golv. Må han tvätta
de nyfödda med livets vatten och linda
dem i rena linnekläder och låta dem dia