1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 8 SÖNDAGEN EFTER JUL
vara fria från orättfärdighet, och därför
anklagar dem inte samvetet, då den onde
genom dygden har överskylt deras synder.
Men den onde kan även genom
nåden överskyla synder, så att människan
blir ängel. I det tillståndet försvinner alla
synder, alla frestelser, alla onda tankar.
Då syndaren blir ängel, har den onde förvandlat
sig till ljusets ängel. Och om
syndaren i det tillståndet börjar tro sitt
eget hjärta och inte tar Guds ord till
rättesnöre, så tror han lögnen och blir bedragen.
Den onde överskyler alla synder
med idel nåd.
Människan kan även bli bedragen så,
att hon efter ett nådetecken tänker så:
”Då saligheten ges av nåd allena, då människan
inte har någon förtjänst av dygd
och goda gärningar, då är det bäst att
sluta upp med alla goda gärningar, så att
människan gör varken det onda eller det
goda.” I det tillståndet tänker människan:
”Jag vill inte synda med uppsåt, men jag
skall inte heller göra det goda, då jag inte
har någon förtjänst därav.” En sådan
människa tänker vidare: ”Vad skall jag
förtjäna därav, att jag börjar hjälpa de
fattiga och besvära min kropp för deras
skull, inte blir jag bättre därigenom, då
nåden ändå ges för intet.”
Men den gamle Adam ligger åter
fördold under dessa tankar, och den har
förvandlat sitt utseende så vackert, att
den, som inte känner till gamle Adams
knep, är redo att tänka, att det är en ängel,
som talar så. Men akta dig, stackars människa,
för att du inte skall börja tro
hjärtats lögner, ty Guds ord vittnar, att för
den, som kan göra det goda, men inte gör
det, räknas detta som synd. Fast du inte
40
förtjänar saligheten med goda gärningar,
så förtjänar du snart förtappelsen, om du
inte gör det goda du kan göra.
Så listigt är människohjärtat att ljuga,
att om människan börjar tro dess lögner
och inte tar Guds ord till rättesnöre både
för tron och levernet, så blir hon säkert
bedragen. Den sorglöses samvete ljuger
så mycket, att han betraktar rättvisan som
orättvisa och orättvisan som rättvisa. Den
sorglöses samvete gör dryckenskap och
brännvinshandel lovliga, men kristendomen
anser han vara vidskepelse, falsk
tro eller djävulens verk.
Judarna trodde, att Frälsaren var en
falsk profet och en stor trollkarl, som
stod i förbund med djävulen. Och hedningarna
trodde, att de kristna var besatta
av onda andar. Vad kan den stackars
blinde göra och tala annat, då svartkonstnären
har förvänt hans syn? Han
kan inte tänka annat om kristendomen,
än vad judar och hedningar redan förut
har tänkt, att den är en underlig vidskepelse
och den onde andens förvillelse.
Och såsom judar och hedningar fordom
sade, att de kristna är Guds försmädare
och gudstjänstens föraktare, hederliga
människors fiender och besatta av onda
andar, så tänker ännu alla döpta hedningar
och av hjärtat oomskurna judar,
att dessa kristna, som nu har framträtt, är
falska profeter och vilda hundar, som inte
ger hederliga människor samvetsfrid.
Då nämligen den naturliga människan
betraktar sitt naturliga tillstånd som
kristendom, måste hon betrakta kristendomen
som vidskepelse och falsk lära.
Så förvänder fienden människornas
syn, att mörker blir ljus, orätt blir rätt,