1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 73 MIKAELS DAG
som vill utrota den gamla döda tron
sägs nedtrycka människor i tvivel.
Men här är nu fråga om vem som är
störst i himmelriket. Påven anser sig
själv för den bäste kristne, fast han med
munnen bekänner sig vara alla slavars
slav, men i hjärtat anser sig för den allra
heligaste, och genom det andliga högmod
som finns hos honom, dömer han
alla de själar till helvetet som inte böjer
sig för honom. Den naturliga dygden
som har världslig vishet och stort förnuft
i skallen 23 anser den för den bäste
kristne, som lever dygdigt, äras och
aktas högt i världen.
Luther som har legat två år i samvetskval
och tvivel fordrar rätt ånger
och levande tro av de kristna och säger
den vara bäste kristne som har en fast
tro på Frälsaren, om 24 denna tro visar
sig vara levande genom kristlig kärlek.
Men den kristliga kärleken uppenbarar
sig däri, att en kristen älskar sina bröder
inte blott med hänsyn till kroppen utan
även till anden och själen. Han hjälper
de behövande om han har råd, men förmanar
och råder de sorglösa, vare sig de
vill höra honom eller inte.
Om nu en kristen för detta förmanande
blir hatad, förföljd, smädad
och föraktad av världens blinda hop, om
han för sanningens skull släpas inför
domstol, fängslas, drivs i landsflykt
eller pinas och dräps, om han i denna
föraktade belägenhet ber för dessa
olyckliga själar som hatar och förföljer
honom, om han gråter och ber för de
olyckliga själar, som är i så uselt, eländigt
och ömkansvärt tillstånd, då de
bemöter hans kärleksfullaste förmaningar
med hån och vrede. Och då han på
398
detta sätt blir hatad och förföljd för Jesu
namns skull, så har honom blivit lovad
en stor lön i himlen, inte därför att han
anser sig för den bäste kristne, utan genom
den stora nåden, för den trons och
kärlekens skull varigenom han försökt
vinna människosjälar för himmelriket.
Och därav förstår man nu, att lärjungarnas
inbördes tvist om vem som
var den störste borde upphöra, då de får
höra från Frälsarens mun, att den som är
störst, han vare såsom den yngste. Och
den som vill bli den bäste, han vare
sämst. Den som vill bli den högste, han
vare den ringaste. Den som vill bli den
främste, han vare den siste. Den som
vill stiga högt, han stige ned. Den som
vill sitta i koret, han skall stå vid dörren.
Den som vill vinna ära, han må skämmas
25 . Och slutsatsen av detta är, att den
minste är den störste, och den som är
den störste, han är den minste, eller den
som anser sig för den bäste kristne, han
är den sämste. Och den som anser sig
för dålig och ovärdig bland de kristna,
han är den bäste. Lärjungarnas tvist
upphörde efter Frälsarens död, då all deras
ära vändes i sorg. De lämnades att
gråta och jämra sig, då deras stöd togs
bort. Men då fick världen riktigt
glädjas. Likväl verkade detta avsked så
mycket, att lärjungarna höll bättre samman.
All kapplöpning och gräl upphörde.
De måste nu vara som får utan Herde.
Och om deras sorg blev större genom
avskedet, så blev också deras längtan
efter Jesus liksom deras inbördes
kärlek mera brinnande. Tårarna och
suckarna blev flera. Saknaden efter Jesus
blev större och lärjungarna blev åter
glada då de såg Herren. Amen.