1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 8
Därför skall Gud sända dem
kraftig villfarelse, så att de
skall tro lögnen, för att de alla
skall bli dömda, som inte har trott sanningen,
utan samtycker till orättfärdigheten.
2 Tess. 2: 11, 12
Vi hör vad den helige Paulus säger i
andra brevet till tessalonikerna, i andra
kapitlet och elfte versen. Han säger, att
Gud låter somliga tro lögner, för att alla
de skall dömas, som inte trodde sanningen.
Visserligen har inte Gud velat, att
de skall tro lögner, utan det är djävulen,
som eggar sina trälar att tro lögner, i synnerhet
sådana lögner, som sprids om de
kristna runt om i världen. Guds vilja är,
att alla människor skulle omvända sig till
Gud och komma till salighetens kännedom
1 . Men fienden vill, att hans trälar
skall tro, att de kristna är villoandar och
falska profeter. Och när de tror lögner,
som hedningarna spinner och knyter på
de kristnas hals, hur kan de då tro
sanningen? De sorglösa är så lättsinniga,
att de tror lögner. Och den lögn som de
tror på, har ofta kommit ifrån egen skalle.
Om de sorglösa rätt förstod Guds ord,
skulle de utan tvivel komma på den rätta
vägen och upphöra att tro lögner, som
den onde inger genom hjärtat i skallen.
Men då den onde ljuger i deras eget
hjärta, så tror de mer på dessa lögner än
på Guds ord.
Judarna hade missförstått profeternas
förutsägelser om Kristus, och detta
missförstånd kom därav, att den onde
hade tolkat Bibeln fel för dem. Det var
deras egen köttsliga vilja, som så förvände
deras tankar. Såsom de sorglösa
SÖNDAGEN EFTER JUL
39
även på denna tid tolkar Bibeln fel och
anpassar den till ett vrångt sinne till sin
egen förtappelse. Fienden hade först förvänt
deras syn, så att de föraktade de
lärdomar som Jesus från Nasaret framställde,
ty fienden målade en sådan bild
för dem, att den sista förvillelsen skall bli
värre än den första, om folket började tro,
att han uppstod från de döda.
Nu tror den döda trons bekännare, att
de har en rätt tro 2 , och att de som kräver
en rätt ånger, rätt omvändelse och
hjärtats och sinnets ändring, har fel tro.
Och denna hjärtats och sinnets ändring
måste ske på ett kännbart sätt, så att en
människa som är rätt omvänd eller har
känt en sådan sinnesändring, måste också
veta hur, när och på vilket sätt det har
skett. Men nådetjuvarna kan inte förklara,
hur detta har skett, därför att någon
omvändelse ännu inte har skett hos dem.
Men då deras hjärta är så bedrägligt, att
det ljuger, tror de hellre lögnen än sanningen.
De tror, att de redan är omvända,
fast någon omvändelse aldrig har skett.
Och då de med ett obotfärdigt 3 hjärta
tillägnar sig Guds nådelöften, menar de,
att Gud är dem nådig, fast Guds ord visar,
att Gud inte är nådig mot obotfärdiga,
utan endast mot botfärdiga syndare.
Men av naturen dygdiga människor
tror hellre det egna hjärtats lögner än
Guds ord. De har den hedniska tron, att
de kan leva dygdigt, fast Guds ord visar,
att inte ens en omvänd människa kan leva
dygdigt, än mindre den naturliga människan,
som dricker orättfärdighet som
vatten. Det naturliga förnuftet lär dem att
tro, att då de inte känner någon orättfärdighet
hos sig, så tror de sig också