1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 72 JOHANNES DÖPARENS DAG 1857
de har stungit. Men enbart av dessa ord
som Jesus har sagt till folket, att den minste
i himmelriket är större än Johannes, kan
något tvivel om Johannes salighet uppkomma
för somliga kristna, eftersom Johannes
inte har haft så kraftiga nådesförnimmelser
som apostlarna. Johannes hade
nämligen blivit väckt, och den Helige
Ande verkade alltid hos honom kraften att
predika, men profeterna hade inte kraft att
predika vid andra tidpunkter än då Anden
verkade i dem. Profeterna såg Kristus
fjärran, men Johannes såg honom ansikte
mot ansikte. Profeterna har trott på en
kommande Frälsare, men Johannes har
trott på den närvarande Frälsaren. Profeterna
har haft Kristi Ande, som har talat
om kommande ting genom deras mun,
men Johannes Döparen har haft samma
Kristi Ande i större omfattning. Därför är
han större och ädlare än profeterna.
Men detta, att Johannes Döparen
inte haft Kristi lidande och försoningsdöd
så klart för sig som lärjungarna hade,
inte heller så stor bedrövelse över hans
död som lärjungarna eller så stor glädje
över hans uppståndelse som lärjungarna,
därför är den minste i himmelriket större
än Johannes. Han har dock med sitt
finger pekat på Guds Lamm som borttager
världens synder. Han har glatt sig
över Frälsarens tillkommelse, såsom
Brudgummens vän gläds då Brudgummen
talar med sin brud. Och vi drar den
slutsatsen av denna glädje som Johannes
hade, att Johannes haft en sann glädje i
sitt hjärta, och därför håller vi Johannes
för kristen, eftersom alla evangelister och
apostlar har hållit honom för kristen.
Men vi tar blott ett uppbyggligt exempel
388
av dessa Frälsarens ord, då vi ser, hur
trångt ställe det är, som kallas för himmelriket.
Då knappast en sådan lärare
som Johannes får träda in i himmelriket,
hur skall då andra få träda dit in, som inte
har verkat något för kristendomens uppbyggnad,
inte heller nekat sig själva i
världen liksom Johannes har förnekat
sig? Detta angår nu sådana kristna som
bekänner tro, men har blivit stumma. De
talar inte längre ett enda ord för de sorglösa,
men talar blott om världen, och låter
de sorglösa i frid fara till helvetet.
En världsvis har sagt: ”Jag är varken
kyrkokristen eller bibelkristen.” Det är:
”Jag är inte kristen enligt den läran som
prästerna förkunnar, inte heller enligt den
läran som finns i Bibeln, men jag är
kristen på egen hand.” Och de är nu dessvärre
många, som varken är kyrkokristna
eller bibelkristna, men kristna på egen
hand. Jag talar inte om dem, som ännu
verkligen vill bli saliga, vilka verkligen
kämpar i sin tro och försakar världen och
bestraffar världen för syndens skull, för
rättfärdighetens skull och för domens
skull, även om de inte skulle ha så
mycket olja i sin lampa, att den skulle
räcka att delas till de andra. Men jag talar
till dem, som är stumma hundar och bär
tron. Är kristna bland de kristna och hedningar
bland hedningarna. Talar som
kristna med de kristna och kommer väl
överens med hedningarna. De orkar ännu
bära grannlåt och bygga ståtliga byggnader.
De nöjer sig inte med skinnkläder,
som Gud gjorde åt Adam och Eva. Inte
duger heller nödbröd åt dem, utan de vill
ha rågbröd. Johannes bar skinnkläder och
åt skogshonung och gräshoppor. Han för-