1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 71 JOHANNES DÖPARENS DAG 1856
väckta tryckta ned till helvetet, om de
inte får löfte om syndernas förlåtelse.
De väckta får inte del av salighetens
kännedom om de inte får sina synder
förlåtna. Men vem skall nu förlåta dem
synderna, då översteprästerna, de skriftlärda
och fariséerna inte förlåter de
väckta deras synder, men åt de sorglösa
och nådetjuvarna förlåter de nog
synderna. Om Människosonen på jorden
förkunnar syndernas förlåtelse åt
botfärdiga, bedrövade och tvivlande,
om Människosonen säger till den lame:
”Dina synder är dig förlåtna,” så säger
prästerna, de skriftlärda och fariséerna:
”Han hädar Gud.” Vem skall då förlåta
synderna åt den lame om inte Människosonen,
som har kommit för att frälsa
och saliggöra syndare?
Johannes har inte kommit för att kasta
syndare till helvetet, men han har
kommit för att ge sitt folk salighetens
kännedom till syndernas förlåtelse. Så
snart som synderna börjar bekymra och
betunga samvetet, pekar Johannes med
sitt finger på Guds Lamm som borttager
världens synder. Och de Johannes lärjungar
som efter detta pekande börjar
följa Jesus, skall få sina synder förlåtna
och bli delaktiga av salighetens kännedom.
Men de olyckliga själar som inte
följer Jesus, utan går med de nio
spetälska tillbaka till världen, skall inte
få sina synder förlåtna oavsett om de
trodde som judarna, att Gud är deras Fader.
På denna tid är det många som tror
att Gud är deras Fader, fast de inte har
fått del av salighetens kännedom genom
syndernas förlåtelse. Och många som en
gång har fått sina synder förlåtna, har
återigen tagit syndabördan på sig och
384
själva börjat bära den. Och många har
också börjat synda på Guds nåd. Deras
synder är inte förlåtna, utan bundna.
De förstnämnda är nådetjuvar som
aldrig har fått sina synder förlåtna, fast
de tror så. De tycker inte alls om
Johannes lagpredikningar, ty de säger
att Johannes har djävulen. De skiljer
sig från lärjungarnas sällskap. De följer
inte Johannes. De följer inte heller
Kristus. De är bäst överens med världen
och disputerar med Kristus och säger:
”Vi har en Fader, nämligen Gud.”
Men Kristus säger till dem: ”Ni är av
fadern djävulen!”
Men den andra hopen som har tagit
syndabördan på sig för att bära den, utgörs
av otrons fångar som sitter i dödsskuggan.
De vill inte se på Guds Lamm
som borttager världens synder. Däremot
ser de på egenrättfärdigheten som lägger
stenar på bördan och tränger de
botfärdiga själarna in i skogen, så att de
inte alls vågar se på trons upphovsman
och fullkomnare. Därför utmattar egenrättfärdigheten
dem så att de inte längre
orkar bära Jesu kors. Dessa otrons fångar
sitter visserligen i dödsskuggan, och de
ser inte de levandes land. Men om någon
Människoson säger till sådana lama:
”Dina synder är dig förlåtna,” så tror de
inte. Johannes Döparen har inte kommit
för att skälla på dem, utan han har kommit
för att ge dem salighetens kännedom
till syndernas förlåtelse. Och vi hoppas
att de slutligen börjar följa Jesus och se
på den Korsfäste, eller på Guds Lamm
som borttager världens synder. Honom
har Johannes Döparen visat åt de bedrövade,
botfärdiga, tvivlande, och dem
som bär en tung syndabörda.