1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 69
KYNDELSMÄSSODAGEN
Då de sorglösa tror sig få den fördrövelse, att de inte mer finner någon
säkran av den Helige Ande, att de inte tröst på jorden, börjar vänta på Israels
skall smaka döden förrän de sett Herren tröst från himlen. Och i den väntan,
Kristus, så är det nödvändigt att pröva under den tunga suckan, får de ibland den
andarna, ty de flesta sorglösa grundar sin försäkran av den Helige Ande, att de inte
salighet därpå, att de har fått en sådan skall smaka döden förrän de ser Herren
försäkran, att de inte skall smaka döden Kristus. Och jag tror, att var och en som
förrän de ser Kristus. Och den ande som fått en sådan försäkran av den Helige
gett dem en sådan försäkran har varit Ande, skall genom Andens inverkan
lögnens ande. Då de på dödsbädden måste även komma till Guds tempel just på den
erkänna, att de inte har sett Kristus, och tidpunkt då Kristus bärs dit. Där får han
att de måste fara till evigheten utan att ha ta Guds Son i sin famn, och hans moder
sett Kristus, så är det nödvändigt att låter dem, som väntar på Israels tröst i
tänka efter, på vilket sätt gamle Simeon bedrövelse och andens fattigdom, ta hen-
hade fått en sådan försäkran av den nes Son i sin famn och se på hans klara
Helige Ande, att han skall se Kristus in- ögon och ljuvliga mun, hans snövita och
nan han dör. Först säger evangelisten, att menlösa händer. Men de sorglösa skulle
han väntade på Israels tröst. Visst var den inte bry sig om att ta Guds Son i sin
mannen bedrövad, eftersom han väntade famn, ty de anser honom för en horunge
på tröst. Ja, han var så bedrövad, att han
inte mer fann någon tröst i världen. Men
de sorglösa har aldrig blivit så bedrövade,
att de skulle ha tvivlat om sin salighet,
ty alltid har de funnit någon tröst i
världen. Några har funnit trösten i brännvinsflaskan,
några har funnit trösten i
hordomen, några i girigheten eller i penningkistan,
några i grannlåten, några i
världens ära.
De sorglösa har aldrig kommit i en
sådan nöd, att de skulle ha mist all tröst i
världen. Men gamle Simeon har inte funnit
tröst i världen då han började vänta på
trösten från ovan. Där är nu orsaken, varför
de sorglösa inte får se Kristus. De
grips aldrig av en sådan sorg som berövar
dem all jordisk tröst. Alltid väntar de på
en jordisk Frälsare som judarna, och
honom kan de finna i världen. Men de
ångerfulla som är under en så tung be-
3 .
Finns här nu någon gammal Simeon
eller någon profetissa Hanna, som skulle
ta Guds Son i sin famn? Finns här någon
jungfru Maria, som med kärlek och
modershjärta skulle kunna vårda den ljuvlige
Guds Son, som skrattar i moderns
famn när hon tilltalar honom. Inte torde
Guds moder våga ge sin Son åt sådana,
som vill mörda honom, inte heller åt sådana,
som för otrons skull darrar så
mycket, att de skulle tappa hennes Son på
marken. Inte torde Guds moder våga ge
sin Son åt sådana, som har iskalla händer.
Guds Son skulle spritta till om han kom i
deras klor som har iskalla händer. Inte
skulle Guds moder heller våga ge sin Son
åt sådana människor som har hårda
händer, som inte ens kan hålla sina egna
barn. Men åt sådana skulle Guds moder
gärna ge sin Son, vilka med bedrövade
och ångerfulla hjärtan väntar på Israels
375