1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 69 KYNDELSMÄSSODAGEN
hela riket hade försjunkit i syndafördärvet.
Han väntade på en sådan Frälsare,
som kan frälsa människornas själar.
Han såg att folket hade ett fruktansvärt
ogudaktigt liv, och om någon förändring
i folkets tro och liv inte inträffade snart,
så skulle varenda själ gå förlorad. För
denna saks skull väntade han på en andlig
Frälsare, som skulle ha andlig kraft
att väcka det ogudaktiga folket från dess
sorglöshet, och åstadkomma en ändring i
folkets tro och liv. Och varifrån hade
gamle Simeon fått den upplysningen, att
en andlig Frälsare var nyttigare än en
jordisk Frälsare? Och varav drog han
den slutsatsen, att Messias var en andlig
Frälsare, eftersom alla andra väntade på
en jordisk Frälsare? Denna upplysning
hade han fått av den Helige Ande.
Liksom judarna då väntade på en
jordisk Frälsare, som skulle göra dem rika
och mäktiga, så väntar de sorglösa ännu
idag på en jordisk Frälsare, som skulle
göra dem rika och mäktiga, ty de sorglösa
inser inte, att de behöver någon andlig
Frälsare. Den sorglösa människans Frälsare
är i världen, där finns hennes Gud. Men
en botfärdig människa skulle genast falla
i tvivel, om man inte hade sagt till henne,
att en Frälsare finns. Och fast hon alltid
väntar på Frälsarens uppenbarelse, behöver
hon ändå den Helige Andes försäkran
därpå, att hon inte skall smaka
döden förrän hon sett Herren Kristus. Den
som inte har fått en sådan försäkran av den
Helige Ande, kan inte genom Andens inverkan
inträda i templet vid den tidpunkt
då Frälsaren bärs in i templet. Fast alla
sorglösa säger sig ha fått en sådan försäkran,
att även de skall se Kristus innan
374
de dör, men när döden kommer, måste de
bekänna, att de måste fara till helvetet.
Varifrån hade då den försäkran kommit,
att de skall se Kristus innan de dör, då de
på dödsbädden måste erkänna, att de inte
sett Kristus? Så har alla sorglösa erkänt på
dödsbädden, att Kristus är långt borta från
dem, och att de måste fara till evigheten
utan att ha sett Kristus. Det torde ha varit
en falsk ande som tidigare uppenbarade åt
dem, att de inte skall smaka döden förrän
de ser Herren Kristus. Lögnens ande predikar
nog så här till de sorglösa: ”Inte har
Gud skapat oss för förtappelsen. Nog blir
också vi saliga om det är Guds vilja, att vi
skall bli saliga.”
En präst har skrivit så, att Gud inte
skulle vara allsmäktig om han inte orkade
dra upp dem från helvetet som faller
dit. Och alla sorglösa tror, att det är den
rätta andliga prästen som predikar så, att
alla som faller i helvetet släpps ut därifrån.
Om han hade skrivit så, att Gud
inte skulle vara allsmäktig, om han inte
orkade dra dem upp ur helvetet, som faller
dit i denna nådatid, så vore det mer
möjligt att tro på hans lära, fast Bibeln
visar, att Gud inte ens har orkat dra upp
alla dem som i denna nådatid har fallit i
helvetet. Judas hade nämligen redan i
denna nådatid fallit i helvetet, då samvetet
vaknade, men Judas var så tung, att
Gud inte orkade dra upp honom, fast det
är omöjligt för förnuftet att tro, att Gud
inte har orkat dra upp Judas ur helvetet,
men så har det ändå skett. Men Petrus
orkade Gud dra upp ur helvetet. Somliga
sorglösa tror att till och med Judas är i
himmelriket, men alla sorglösa orkar inte
tro det.