1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 69 KYNDELSMÄSSODAGEN
han strängare frestas och plågas för sin
tros skull. Och så tror alla den ondes änglar
även nu, att denna kristendom består
endast av hyckleri och självgjord helighet.
Den ondes änglar har samma mening
som den huvuddjävul som plågade Job,
att om dessa väckta, som gör sig själva
kristna och bekänner sig som sådana,
skulle plågas och lida något besvär för
sin kristendom, nog skulle de snart sluta
tjuta och skälla på folk. Då skulle de bli
såsom andra världsmänniskor.
Men den onde hade samma tanke om
Job, att han skall avfalla från sin tro och
bli lik den onde. Vad vann den onde av
Job? Har den onde känt Jobs hjärta rätt?
Har den onde haft rätt, då han trodde, att
Job för lönens skull fruktar Gud, och att
Job är skrymtaktig och skenhelig? Nog
torde den onde själv ha blivit bedragen på
den punkten och avslöjad som lögnare.
Jag undrar hur det går för djävulens
änglar, som i dessa tider gläds över de
kristnas fall och de kristnas skada och
säger: ”Hud för hud, vackra blir ju dessa
falska profeter som kallar sig för kristna.
Låt dem plågas lite, nog får du se att de
börjar smäda Gud mitt i ansiktet.”
Men gläd dig inte alltför tidigt, du
djävulens ängel, inte får du någon lättnad
ändå, fast alla kristna skulle dräpas. Inte
blir din plåga i helvetet lindrigare, fast
alla kristna skulle falla och bli lika dig.
Men den ondes glädje över en kristens
skada är lika förbannad som ormtårarna
är förbannade. Den onde har inte ofta
ertappats med lögnen, men i denna Jobs
sak blev den onde lögnare, då han trodde
att Job avfaller från sin tro och blir lik den
onde, men den onde blev lögnare. Nog
372
önskar alla den ondes änglar detsamma
som Satan har önskat med hänsyn till Job,
att de kristna blir likadana som de är.
Ännu har de inte gett upp hoppet, fast de
vet, att deras fader djävulen har på Jobs
tid blivit lögnare.
Men de kristna får nu ett trösterikt
och uppbyggligt exempel av Jobs tro och
tålamod, då de ser, att en kristen inte
avfaller från sin tro, fast han blir frestad
av djävulen och plågad till kroppen. Den
rätte kristnes tro stärks därav att han förföljs
för rättfärdighetens skull. Då kan
han med större dristighet än förut säga
till egenrättfärdighetens tjänare: ”Jag vet
att min Förlossare lever, och han skall stå
på jorden härefter. Och fast min hud och
denna kropp slutligen vissnar, skall jag
ändå i mitt kött få se Gud.” Och liksom
den helige Job hade fått den saliga övertygelsen,
att han skall i sitt kött se Gud,
så hade även den gamle Simeon fått den
övertygelsen av den Helige Ande, att han
inte skulle smaka döden förrän han sett
Herren Kristus. Och samma övertygelse
ges ännu åt alla bedrövade, botfärdiga
och tvivlande själar, som väntar på Israels
tröst, att de skall se Herren Kristus
innan de går bort ifrån världen.
Men för att se honom krävs ett likadant
tålamod i plågan som Job hade, ett
likadant väntande och en likadan längtan
efter Herren Kristus som Simeon hade.
Ty den som inte väntar på Israels tröst i
bedrövelsen, ångern och tron, skall aldrig
få den övertygelsen av den Helige Ande,
att han skall i sitt kött se Gud. Och de få
själar som i andens fattigdom väntar på
Israels tröst, och vilka har en hjärtlig
åstundan att få se Kristus före döden,