1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 68
Saliga är de döda som dör i Herren
härefter. Ja, säger Anden:
”De skall få vila sig från sina
gärningar, ty deras gärningar följer
dem.” Upp. 14: 13.
Då döden är känd för oss alla, och
varje steg varmed vi trampar denna
syndiga jord 1 , för oss ett steg närmare
graven, så är det uppbyggande och trösterikt
att höra, att de döda som härefter dör
i Herren snart får vila sig från sina gärningar.
Och såsom jag förmodar, har de
det saliga 2 hoppet, att de snart når vilan
efter all strid och kamp. Detta gläder alla
trötta vandringsmän och ger ny kraft att
sträva, skynda och vandra fortare för att
snart komma fram till det stället där de
trötta benen får vila. Somliga har inte
längre kvar än en fjärdingsväg och andra
blott en halv fjärdingsväg att vandra innan
de kommer fram till vilostället. Vi
måste nu börja räkna ut, hur lång väg vi
ännu har kvar till evigheten, då somliga
vandringsmän börjar bli trötta och släpa
efter. Om vi sade till dem, att vi inte har
hunnit längre än halvvägs, och befinner
oss mittemellan himmel och jord, så
skulle de genast säga: ”Vi orkar inte följa
er längre, vi måste stanna här halvvägs.”
Somliga har redan tröttnat och stannat.
För dessa trötta vandringsmän är det
nödvändigt att höra, att de inte längre
har lång väg kvar. Snart skall även de
komma fram till det stället, där de trötta
benen får vila. Men för dem blir vägen
lång, som tröttnar på vägen och blir efter
de andra färdkamraterna. Dem upphinner
mörkret och slutligen blir de rov åt
alla vilddjur. Till de trötta vandrings-
DOMSÖNDAGEN 1858
367
männen skriver himlens Konung: ”Saliga
är de döda som dör i Herren härefter. Ja,
säger Anden: de skall få vila sig från
sina gärningar 3 , ty deras gärningar
följer dem.” Hör ni nu, ni trötta vandringsmän,
vad livets och dödens Herre
skriver till er: ”Ni skall få vila er från
era gärningar.” Snart får de trötta benen
vila, om ni ännu orkar vandra den sista
halva fjärdingsvägen. Alla trötta arbetare
i Herrens vingård som burit dagens
börda och hetta längtar efter vilan och
dagslönen. Alla vandringsmän har haft
den tanken, då de begav sig i väg, att
färden snart skulle ta slut. Och ju längre
de vandrar, dess mer längtar de efter, att
denna mödosamma färd snart skulle sluta,
för att de snart skulle komma fram
till det utlovade landet, där mjölk och
honung flyter.
Men ordet: ”Deras gärningar följer
dem” är ett märkligt ord. Då eljest i
Bibeln saligheten ges av nåd till de troende
men inte efter förtjänst, vad är det då
för gärningar som följer dem som dör i
Herren? Om de onda gärningarna följer
dem, så har man inget gott att vänta. Men
om de kristnas goda gärningar följer med
till den andra världen, är det svårt att
förstå, hur de troende kan säga, att de inte
har sett Jesus vara i nöd, och ändå har
hjälpt hans fattiga bröder i denna värld,
fast de inte minns det på domedagen.
Alla de troendes goda gärningar har utplånats
från minnet. Hur kan då deras
gärningar följa dem? Jag kan inte förstå
denna sak, men det vet jag, att arbetarna i
vingården får lön av nåd, men inte av
förtjänst. Om de sålunda inte minns, vad
gott de har gjort åt Jesus, så är det Doma-