1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 67
DOMSÖNDAGEN 1853
domen stiger inte i hennes tankevärld förrän
hon känner att döden är nära och ansätter
hjärtat. Först då upptäcker somliga att
de har en själ, men bryr sig inte då heller
om att ha omsorg om sin själ, utan tänker
blott på sina ägodelar, hur de skall delas.
Hon gör testamente, och bestämmer, hur
hon skall begravas och vilka som skall
bära hennes döda kropp.
Är nu detta människans bestämmelse?
Är människans själ skapad för att
hon skall leva som ett djur och dö som ett
djur? Olycklig har människan skapats till
denna värld, om hon måste så leva och så
dö, utan att veta något om ett bättre liv.
Börja nu tänka efter, att helvetet är i ert
eget samvete. Om det inte finns på annat
håll, så måste helvetet finnas i ert samvete,
om det skulle vakna innan evigheten
börjar. I ert samvete måste helvetet
finnas, även om det inte fanns på annat
håll. När den mask som aldrig dör, börjar
gnaga samvetet, då skall alla sorglösa
veta, var helvetet är, och då först tror de,
att helvetet finns till.
Men låt oss nu för det andra betrakta,
vilka som hamnar i helvetet. I dagens
evangelium anges inget annat skäl varför
människor döms till den eviga elden, än
obarmhärtighet och hårdhet mot Frälsaren.
Han anklagar dem för att de inte har hjälpt
honom, när han var i nöd. Och de stackarna
vet inte, när de har sett Frälsaren behöva
någon hjälp. Här är det inte fråga om hordom21
skall Kristus döma för hjärtats hårdhet, att
de inte har hjälpt och betjänat hans fattiga
bröder då de behövde hjälp. Inte har de
stackarna hjälpt de kristna när dessa blev
tillfångatagna och nödlidande för kristendomens
skull. Var skall då de hamna, som
har förföljt de kristna och anklagat dem, då
även de måste gå i förtappelsen som inte
har hjälpt behövande kristna och straffas
nu för sådana synder som de inte vet sig
någonsin ha gjort. Om Domaren sade till
dem: ”Ni har gjort hor. Ni har stulit, ni är
fyllhundar, svärjare och bespottare”, så
skulle de bli tvungna att bekänna det. De
skulle inte kunna fråga: ”När har vi gjort
hor och när har vi stulit, eller när har vi
varit i fyllan?” Fast de som dör i sorglöshet
inte vill komma ihåg ens det, men då de
bestraffas för hjärtats hårdhet och obarmhärtighet
mot Jesus, så vet de inte när de
skulle ha sett honom i den belägenheten
och låtit bli att hjälpa honom. De tar inte
denna synd på sig. De minns inte när de
skulle ha sett Jesus i nöd. Detta är nu en
sak som de sorglösa inte förstår, då Domaren
anklagar dem för den synd som de inte
vet sig någonsin ha gjort. De känner sig
oskyldigt anklagade. De tar inte på sig den
synden, att de inte har hjälpt Jesus.
Så betänk nu, ni blinda stackare, vid
vilket tillfälle ni skulle ha sett Jesus i nöd
men inte hjälpt honom. Hur ofta har inte
Jesus lidit av hunger, men ni har inte gett
honom mat? Hur ofta har inte Jesus törstat,
, tjuvnad, dryckenskap, svordom och ni har inte gett honom dryck? Hur ofta
och sprithandel, ty även hedningarna har ni inte sett Jesus naken, och ni har inte
dömer dem till helvetet som gör sådant. klätt honom? Hur ofta har inte Jesus varit
Men de av naturen dygdiga människorna, sjuk, och ni har inte tilltalat
som inte har gjort orätt mot någon, för
vilket andra skulle kunna anklaga dem,
22 honom? Hur
ofta har inte Jesus stått för dörren och
klappat, men ni har inte gett honom skydd?
365