1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 67
DOMSÖNDAGEN 1853
slåss, göra hor och stjäla. Och om någon
kristen varnade dem för det kommande
ansvaret, så svarar djävulens trälar: ”Låt
gå, då blir det ju varmt om ändan15 !” Vi
skall idag betrakta, om helvetet alls finns,
när domen kommer.
Men de välsignade som får äga
Faderns rike, ber även för dem som gör
spe av sanningen, fast Frälsarens förbön
för mördarna inte har gjort någon verkan,
eftersom de är förhärdade. Så torde inte
heller de kristnas förbön mer verka något
till de förhärdades bättring, men de ber
ändå Fader vår, o.s.v.
Evangelium: Matt. 25: 31 - 46
Den högste Domaren förkunnar i
dagens evangelium den yttersta domen
och säger till dem som är på hans vänstra
sida: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade,
till den eviga elden, som är tillredd åt
djävulen och hans änglar.” Med ledning
av dessa ord skall vi denna gång betrakta:
1. Var finns den eviga elden? Och 2. vilka
är de som hamnar där?
Första betraktelsen. Alla hedningar
har trott, att en evig eld är tillredd åt onda
människor efter döden, men döpta hedningar
kan inte längre tro, att en sådan plats
finns, där de onda människorna måste brinna
för evigt. Odöpta hedningar har med sitt
naturliga förnuft tänkt, att de goda och de
onda människorna skall skiljas åt efter
döden och att envar skall få det hon förtjänat.
De odöpta hedningarna har tänkt att
mördare, horor16 som var en fullkomlig hedning och inte
hade bibelkunskap som judarna. Och vi hör
av Kristi pinas historia, att Pilatus hade ett
mer upplyst samvete än judarna, som inte
trodde, att Abrahams barn skulle bli kastade
i förtappelsen, hur ogudaktigt
och tjuvar jämte menedare
har hamnat i evig eld efter döden.
Men de som har levt dygdigt skall komma
till ett saligt ställe. Sådan tro hade Pilatus
17 de än
levde. Denna hedning, Pilatus, hade dock
ett sådant samvete, att han inte ville fälla en
orätt dom, ty han ville rena sitt samvete från
all orätt, då han sade till judarna: ”Jag är
oskyldig till denne rättfärdige mans blod.”
Pilatus hade sålunda större fruktan för
kommande ansvar än judarna som hade
bibelkunskap18 och yttre gudstjänst. De
fruktade inte för Guds dom såsom Pilatus.
Det ser ut som om hedningarna
fruktade för helvetet mer än denna tids
munkristna, som genom löftet är bundna
vid Gud och genom dopet upptagits i
Guds nådesförbund och från barndomen
undervisats om den rätta tron, men ändå
lever värre än hedningarna. De har inte så
pass samvete som hedningarna, vilka av
naturen gör vad lagen kräver. Men de
döpta hedningarna gör inte det, utan vad
den onde kräver. Ty dessa döpta hedningar
fruktar inte längre för Guds dom.
De tror inte heller, att ett helvete finns.
Hedningarna tror likväl, att en evig eld
finns i helvetet och därför bättrar de sitt
leverne och försöker på allt sätt leva
dygdigt. Däremot fruktar dessa judar inte
alls för Guds dom, ty de verkar ha en
sådan tro, att helvetet inte finns. Somliga
torde ha den tron, att människan dör som
ett djur. Det finns ingen Gud som frågar
efter, hur de har levt. Sådan tro har utan
tvivel fyllhundar och horor, att det inte
finns någon Gud som frågar efter, hur de
lever.
363