1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 66 SÖNDAGEN FÖRE DOMSÖNDAGEN 1850
tro”. Om man rätt förstår detta ord, så är
det rätt, att var och en måste ha tro. Men
de sorglösa lägger hit ett ord till, att den
tro, som kommer genom att en kristen
tilltalar och förmanar, inte duger inför
Gud. Men detta ord har de sorglösa fått
av den onde, till skydd och försvar för
gamle Adam, för att de kristna skulle ge
dem samvetsfrid. Ty om vi ser efter i
Bibeln, hur en rätt och saliggörande tro
först har kommit i världen, så finner vi,
att det är blott genom människor som
även de första kristna fått tron. Blott genom
människor, det är, genom apostlar.
Och när apostlarna dog, utbreddes tron
åter enbart genom människor. Men det
är inte en av människor given tro, utan
det är Guds Ande som har talat genom
de kristnas mun, han är trons givare.
Alltså är det inte rätt sagt, att de visa
eller förståndiga jungfrurna inte är
skyldiga att ge åt andra av sin olja,
utan detta är sagt dem till skam, att de
inte har något att ge, då de sover tillsammans
med de fåvitska 10 . De har ju
inte särskilt mycket tro själva heller.
Är inte detta nu synligt bland alla kristna,
att en kristen inte längre kan utgjuta
trons olja i de otroendes hjärtan. De
är ytterst få, som har en sådan Helige
Andes gåva, att hans tal uppväcker
trons kraft hos somliga.
Det ser ut som om den Helige Ande
hade blivit trött i de kristnas hjärtan.
Fast på samma sätt har det även skett i
den första kristendomen eller på
apostlatiden, att Petrus första predikan
på pingstdagen verkade mer än hans sista
predikningar. Men detta är inte sagt
de kristna till ära, utan till skam och
förebråelse, att de visa inte hade någon-
359
ting att ge åt de fåvitska. Ty varför sov
de med de fåvitska? Om de visa hade
vakat, så skulle de fåvitska inte ha fått
sova i fred. Det är nämligen omöjligt att
tänka, att en vaksam kristen låter en sovande
sova i fred. Men de sov. Just där
torde den rätta orsaken ligga, varför de
inte hade något att ge åt andra. Den Helige
Ande hade blivit trött på att bestraffa,
såsom det står skrivet i Moses bok:
”Min Ande skall inte bestraffa människan
för evigt, ty hon är kött.” Men om
den Helige Ande upphör att bestraffa
genom de kristnas mun, då får alla fåvitska
jungfrur sova i fred. Men felet
ligger däri, att även de visa sover tillsammans
med de fåvitska. Därför har
de ingen olja att ge åt de fåvitska. När
en sovande kristen skall uppmana andra
till tron, så kommer han själv i tvivel
därför, att hans ord inte längre har någon
verkan. Därför sade de visa: ”Ingalunda
skall vi ge er av vår olja, för att
både ni och vi skulle bli utan.” De visa
kände, att det uppstår en brist på tro hos
dem, då deras ord inte har någon verkan.
Och i sanning har de fel i sin tro,
då talet inte har någon verkan.
Nu borde alla jungfrur, både visa och
fåvitska, börja bereda sina lampor, ty nu
torde ropet snart skalla: ”Se, Brudgummen
kommer! Gå ut och möt honom!”
Då nämligen Brudgummen har dröjt något,
började de visa och fåvitska sova i
landets norra vrå, och där sover de tills
ropet hörs. Hur mycket olja torde det då
finnas i lampan? De visa torde inte ha
något att dela med sig åt de fåvitska, då
de sover tillsammans.
Men, ni få själar, som Herren finner
vakande när han kommer, ni brudtärnor,