1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 66 SÖNDAGEN FÖRE DOMSÖNDAGEN 1850
Då kunde du se, hur skön Guds Son är i
sin blodiga skepnad! Men nu ser du mot
världen och har börjat älska människors
söner. Hur länge månne älskar du dem,
innan du kysser djävulen, ty han flinar
och slicker sina läppar, när han får kyssa
Guds Sons brud, väl vetande, att han
skall vinna hennes hjärta och sinne sedan
han lockat henne till världen. Vad
hjälper dig dina förra födslovåndor, då
du inte längre har kronan med tolv stjärnor
på huvudet? Vad hjälper dig den
förra glädjen däröver att den nya människan
var född i världen, om denna nya
människa har dött, som var lik sin Fader,
skön och fullvuxen, som Herren tog
upp, då hon låg i sitt blod och grät, som
hade fått de utvalda barnens Ande, i vilken
hon ropade: ”Abba, käre Fader”?
På den tiden hördes alltid den nya
människans röst, när en gäst kom in i
huset. Då hade du ett heligt pörte i ditt
hus. Den nya människan grät så högt,
att den onde inte fick ro att sova, vare
sig i templet, pörtet eller kammaren.
Men nu håller den onde på att stilla sig i
nästan varje hus. Månne den nya människan
har dött? Eller har hon blivit så
stor, att hon inte längre kan gråta, hur
mycket Hagars son än skulle plåga henne?
Ingen röst hörs hur högt Föräldern
än skulle ropa hennes namn. Är det troligt
att den nya människan redan sprungit
till fiendens hus, där allt ont blir henne
lärt? Jag hör den himmelske Fadern
ropa och klaga: ”Jag har uppfostrat barn
åt mig själv, men de har övergett mig
och blivit ohörsamma!” Jag ser att Israels
Herde söker sina får på Sinai berg,
vid Röda Havets strand och vid floden
Jordan! Han vandrar tunga och plåg-
356
samma steg och ropar så att bergen och
höjderna svarar. Men han har inte fått
svar av många i dessa tider!
Se nu, Sions dotter, hur Herren beklagar
dig och söker dig med ett bedrövat
föräldrahjärta 2 . Med Brudgummens
kärlek klappar han på ditt hjärtas dörr
och säger: ” Till den som öppnar dörren
vill jag gå in och hålla nattvard 3 med
henne!” Bered nu din lampa och se efter
om du har olja. Snart skallar ropet: ”Se,
Brudgummen kommer! Gå ut att möta
honom.” Och kom ihåg, hur du böjde
dina knän i Jesu namn, när du var i
födslovåndan och ropade. Böj ännu en
gång dina knän i Jesu namn och be, att
han skulle upptända i dig den första kärleken,
så att din lampa måtte börja brinna.
Hör, himmelske Brudgum, den fattiga
brudens suckan! Fader vår o.s.v.
Evangelium: Matt. 25: 1 - 13.
Då dagens evangelium förstås på två
sätt: somliga bibeltolkare säger, att de
sorglösa är de fåvitska jungfrurna, och
andra säger, att de från nåden avfallna
är de fåvitska, så måste vi denna gång
betrakta: 1. Vilka är de fåvitska jungfrurna?
2. Varför har de ingen olja? 3.
Varför har de visa inte olja att ge åt de
fåvitska?
Första betraktelsen. Vilka är de fåvitska
jungfrurna? Är de sådana sorglösa,
som aldrig har uppvaknat? Eller är
de sådana väckta, som är för tidigt födda,
eller sådana kristna, som bekänner
tro, men inte samsas med andra kristna?
Eller är de från nåden avfallna, som har
börjat stå emot de kristna och hata dem?
Jag tänker, att de fåvitska jungfrurna är