1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
N:o 66 SÖNDAGEN FÖRE DOMSÖNDAGEN 1850<br />
Och i himlen syntes ett stort<br />
tecken: En kvinna beklädd<br />
med solen och månen under<br />
hennes fötter, och på hennes huvud en<br />
krona <strong>av</strong> tolv stjärnor. Och hon var<br />
h<strong>av</strong>ande, ropade, och pinades med<br />
barn, och hade stort kval att föda.<br />
Upp. 12: 1, 2.<br />
Denna kvinna såg Johannes i himlen,<br />
fast både Johannes och kvinnan, som<br />
han såg ropa i födslovånda, lekamligen<br />
var på jorden. Denna kvinna är inte enbart<br />
den första kristna församlingen<br />
som ropade i pånyttfödelsens födslovånda,<br />
utan även envar kristen som<br />
ropar i samvetskval, när den nya människan<br />
skall födas. Hon var klädd med<br />
solen, det är: kristendomens ljus upplyste<br />
henne, och månen under hennes fötter<br />
är det naturliga förnuftet, som en<br />
botfärdig människa måste trampa ned,<br />
och kronan på huvudet med tolv stjärnor<br />
betecknar tolv apostlar, som har utbrett<br />
den rätta kristendomen.<br />
Här är en botfärdig människa målad<br />
för våra ögon. Hon har blivit h<strong>av</strong>ande<br />
genom den Helige Andes kraft, som har<br />
gjort henne bedrövad och tungsint. Hon<br />
ropar i samvetskval, när den nya människan<br />
skall födas. Jesus har öppnat<br />
hennes förstånd att förstå Skrifterna,<br />
och detta andliga ljus är solen hon är<br />
klädd i. Men det naturliga förnuftet vill<br />
vara ett stort hinder på livets väg. Om<br />
en botfärdig följer det naturliga förnuftets<br />
ljus, blir Gud övergiven och<br />
världen blir skön; Guds ord uppfattas<br />
orätt, den rätta ångern blir svammel,<br />
och den levande kristendomen blir förvillelse<br />
i deras ögon som följer för-<br />
355<br />
nuftets 1 ljus. Därför måste en botfärdig<br />
själ trampa förnuftet under sina fötter. Ty<br />
livets väg är så smal, att ingen ser den i<br />
månskenet, utan ljuset måste vara fullkomligt<br />
och solen måste skina, innan<br />
människan ser var vägen till himlen går.<br />
Många har nu genom ovaksamhet tagit<br />
miste på den smala vägen, och<br />
många har börjat treva utmed väggarna<br />
och finner inte dörren. Många har mist<br />
ljuset som först lyste klart, fast rätt fjärran.<br />
Många har blivit så blinda, att de<br />
inte längre ser var vägen till himlen går.<br />
Många har i väckelsens början varit<br />
klädda med solen, och haft månen under<br />
sina fötter, och en krona med tolv<br />
stjärnor på huvudet.<br />
Var är nu din krona, du Frälsarens<br />
brud, som Johannes såg i himlen ropa i<br />
födslovånda? Har du redan glömt de<br />
gångna tiderna så att det inte stiger i ditt<br />
hjärta hur prydlig och vacker du var då<br />
du hade kronan på huvudet och tolv<br />
stjärnor lyste i kronan? Fast du då ropade<br />
i födslovånda, hade du dock det<br />
hoppet och den fasta förtröstan till Gud,<br />
att den nya människan som skulle födas<br />
<strong>av</strong> dig, skulle vara lik sin Fader, och att<br />
du skulle bli kyrktagen som brud. Kom<br />
nu ihåg din ungdoms tid, Sions dotter,<br />
och var inte blyg! Sitt inte som den<br />
ondes brudar med utsträckta halsar,<br />
nedböjda huvuden, vilkas nackar äredjävulen<br />
böjer, utan lyft upp ditt huvud.<br />
Se mot himlen, varifrån du väntar att<br />
ärans Konung kommer! Se ditåt, var<br />
solen går upp och kom ihåg, att du en<br />
gång var klädd med solen, när du ropade<br />
i födslovånda.<br />
Då var Guds Son skön, i röda kläder,<br />
bärande purpurmantel och törnekrona.
Change language