1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 6
JULDAGEN 1859
som gjort var man rätt och levt dygdigt.
”Vi är ärliga och rättskaffens människor.
Vi har uppfyllt våra plikter emot våra
likar och djuren. Och vi hoppas, att ingen
skall kunna anklaga oss för något brott.”
”Nå, gott”, säger husbonden, som låter
kalla sig för Lucifer, det vill säga ljusets
budbärare.
Vart skall nu de ta vägen, som talar
om barnet i krubban och de som inbillar
sig att änglarna har sjungit för dem, och
de som tror, att detta barn är Guds Son,
och de som tror, att detta barn är världens
Frälsare? Skall inte de enfaldiga herdarna
bli skamligt bedragna, när de inbillar sig,
att de hört en änglasång, när de hört en
svanesång. När de inbillar sig, att en
fattig höna2 3 kunnat bli moder för hela
världens Skapare, och kungör sådana
galenskaper för hela stadens befolkning. 4
Ja, vart tar väl sådana enfaldiga
människor vägen, när de genom döden
skiljs hädan? Djävulens vrede har de
uppväckt, och världens barn vill inte ha
dem i sin närhet ens i evigheten. Gud
skall ta hand om dem. Han skall gömma
dem i sina frids boningar, där de ännu en
gång får höra änglasången och där deras
hjärtan skall fröjdas outsägligt över Guds
Son, att han blev deras Frälsare. Amen.
_________________________________
Svenskspråkigt originalmanuskript (slutet saknas) samt
Handskriven kopia på svenska / FKHS Aunos samling /
Nationalarkivet Helsingfors
III P / P 126 / SW 56 / B 28
35
1 Manuskript: illåt
2 III P = B = SW: sköka
3 III P = B = SW tillägger här: såsom försmädarna säger
skymfande
4 Originalmanuskriptet slutar här. Sista stycket taget från
ovannämnda kopia.