1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 65 25 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850
geringen är hård och orättvis. De vill
alltid leva efter sitt eget behag. De vill
inte lyda överhetens bud. Det beror på,
att stoltheten och girigheten är härskande
synder i deras hjärtan. Och när
undersåtarna börjar kriga mot överheten,
då straffar överheten upprorsmakarna
grymt.
När Frälsaren alltså sade: ”Var åteln
är, dit samlas örnarna,” så betyder det,
att där ett rike ligger i andlig död och
helt utan kunskap om den rätta kristendomen,
dit samlas de andliga örnarna
och gör slut med hela riket. Och det har
kommit till synes överallt, att var åteln
är, dit samlas örnarna. Det samma romerska
riket som då var större och mäktigare
än alla andra riken på jorden,
förstördes av hedningarna 500 år efter
Frälsaren 6 . Romarna 7 omvände sig till
kristendomen omkring 300 år efter
Kristi födelse. Men deras kristendom
förvandlades snart till död tro 8 , och då
samlades örnarna för att äta denna åtel.
Hedningarna samlades från alla jordens
hörn och förstörde hela detta stora rike.
Vi kan se redan i en liten församling,
att där åteln är, dit samlas örnarna. Då
någon församling ligger som åtel i den
döda tron och ruttnar i hordom,
dryckenskap, tjuvnad, girighet, grannlåt,
högfärd och andra synder, då kommer
skojare och krögare som örnar från
alla håll och bortför den sista tolvskillingen
9 från församlingen. Och en
sådan död åtel hatar inte dem som äter
dess kött och utsuger dess blod. Men
hur skulle det gå, om denna döda åtel
blev kraftigt saltad? Hur skulle det då
gå med örnarna? Jag förmodar, att örnarna
inte har lust att äta den åtel som är
349
genomsaltad. Ty så länge åteln är välsaltad,
ruttnar den inte. Och av den ruttna
lukten känner örnarna var åteln finns.
Det sägs att örnen har så bra näbb, att
den känner lukten på en mils avstånd.
Men om örnarna började äta en åtel som
är genomsaltad, så fruktar jag, att de
borde spy ut allt vad de har svalt, och de
skulle bli så törstiga, att de skulle vara
tvungna att söka vatten. Men nog aktar
sig denna tids örnar sig för den åtel som
är genomsaltad. Men så länge någon del
i åteln ännu inte är genomsaltad, försöker
de smaka om det vore möjligt att få
äta ens ett litet stycke.
Vi har hoppet, att så länge saltet
räcker till, skall örnen inte ha så
mycket att äta av denna åtel, fast det
fortfarande finns sådana ruttna delar
som inte påverkas av saltet. Men även
om åteln bevaras frisk då den är
genomsaltad, så att den inte ruttnar,
och örnarna inte har lust att äta därav
så länge åteln är välsaltad, men åteln
blir inte levande därigenom, utan därtill
fordras en större och högre makt
som blåser liv i de dödas ben.
Liksom profeten Hesekiel såg de dödas
ben på fältet 10 , men inte kunde blåsa
nytt liv i dem, så ser även jag de dödas
ben på flera ställen, men jag arme kan
inte blåsa nytt liv i dem. Men Herrens
Ande allena kan ge dem liv och kraft, så
att de blir levande.
Stå nu upp då Herrens Ande blåser
på er, ni dödas ben, och du, döda åtel 11
som ruttnar. Börja vandra med dem som
redan har begett sig på vandring mot
evigheten, innan örnarna kommer och
sliter ert kött och suger ert blod. Och du
höga Ande, som hittills har uppväckt