1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 64 24 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850
hon hade tänkt, då hon gick åstad för att
stjäla nåd av Frälsaren.
Blodgång är nämligen en skamlig
sjukdom, fast det är Gud som har lagt
den på människan. Men inför världen
anses den som skamlig, och därför ville
inte nådetjuven bekänna, att hon hade
en sådan sjukdom, förrän hon kom i
nöd. Äredjävulen satte henne att hemlighålla
den. Och på samma sätt tvingar
äredjävulen även nu somliga att hemlighålla
att de har blivit smittade i blodgång.
De vill inte uppenbara det för
världen, ty de fruktar, att de blir smädade.
Det är skam inför världen, att de har
blivit sådana. De anlitar dyra läkare,
men blodgång är inte en sådan sjukdom
som läkarna kan bota. Evangelisterna
berättar, att sjukdomen blev värre men
inte bättre, då hon hade besökt läkare.
De andliga kvacksalvarna kan nämligen
inte bota dem som lider av blodgång.
Det finns ingen annan doktor som
kan bota denna sjukdom utom endast
Frälsaren. Men dessvärre går inte sådana
sjuka genast till Frälsaren. Och det är
ännu värre, att de kommer hemligt och
tränger sig genom den sorglösa folkhopen.
De träder inte fram inför Frälsaren
och hela världen för att bekänna,
gråta och be den store Korsbäraren, att
han av sin stora nåd måtte hjälpa dem,
utan smyger bakom ryggen för att stjäla
nåd av Frälsaren.
Sådana är nu de nådetjuvar som lider
av blodgång. De är verkligen i behov av
nåd, men de har så stor världens ära, att
de inte öppet törs tala ut för världen,
inte heller för Frälsaren, förrän Jesus
börjar förhöra, vem det var som vidrörde
honom. Och den sorglösa hopen som
346
tränger sig i Frälsarens närhet av nyfikenhet
och utan någon som helst anledning,
ansätter och så gott som trampar
ned honom med sina fötter. Allihopa nekar,
att de skulle ha vidrört honom. De
förmår nog ljuga, att de inte har ansatt
honom, fast de med syndens armbågar
knuffat honom, med sina fötter nedtrampat
och med sin kropp ansatt hans
heliga person. Likväl förnekar de och
ljuger, att de inte har vidrört honom.
Denna sorglösa och lediga hop är
så dristig att tränga sig på Frälsaren, att
Petrus måste säga till Frälsaren: ”Mästare!
Folket trängs och trycker på dig.”
Petrus blev förvånad över denna dumhet
och klandrade därpå, att dessa lösdrivare
inte visade högre aktning åt
Frälsaren, inte heller skämdes för att
tränga sig i hans närhet och ansätta
honom. Vad bryr sig sådana om, som är
som vålnader 2 och skogsdjävlar. De förstår
inte ens att frukta Guds Son. Men
likväl, när domens tid är inne, då får de
se vem de har nedtrampat och ansatt.
Då börjar de nog skylla på Frälsaren,
såsom han redan tidigare har sagt: ”Herre!
Du har predikat på våra gator och vi
har förkunnat i ditt namn. Vi har ätit och
druckit med dig.” Det betyder: vi har
varit mycket nära bekanta. Men han
skall svara: ”Gå bort, ni förbrytare, jag
känner er inte.”
Ge nu akt, ni av blodgång lidande
människor, ge nu akt på denna kvinna,
som för ärans skull hade för avsikt att
stjäla nåd. Ta vara på era själar, att ni
inte går och stjäl nåd, utan kom öppet
och klaga över er nöd och era brister,
och bekänn inför honom, fast hela världen
skulle höra, hurudan sjukdom ni