1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 64 24 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850
Ängeln sade till Tobias: Konungars
och furstars råd och
hemlighet skall förtigas, men
Guds verk skall högt prisas och förkunnas.
Tobias bok 12: 7
Dessa ord finns upptecknade i Tobias
bok, och vi hör av dem, att människan
skall hemlighålla konungarnas råd, men
Guds verk skall man förkunna. Likväl
gör människorna emot detta bud. Om
konungen berättar åt någon vad han ämnar
göra, så är få män så trogna att de
kan hålla denna hemlighet bakom sig
utan att avslöja den åt någon, fast man
vållar skada för riket genom att avslöja
konungens hemliga råd. Men Guds nåds
verk vill inte många uppenbara, ty den
onde får en stor skada och skam om någon
började ropa för världen, vad Gud
har verkat hos honom. Om till exempel
en kristen började berätta för världen,
hur Guds Ande har åstadkommit
hjärtats och sinnets förändring hos
honom och hur han har känt Guds nåds
verkningar, så vredgas fienden omedelbart
och säger: ”Du berömmer dig själv,
du gör dig själv god.”
Fienden vill inte ge Gud den äran, att
Gud skulle ha gjort något gott. Fienden
vill finna många orättvisor i Guds styrelse.
Enligt fiendens tycke är Gud en
orättvis Gud, som dömde en så from
och hederlig man till helvetet. Och därför
ger han inte Gud den äran, att Gud
skulle ha verkat något gott. Världens
gud vill tillägna sig den äran, att han har
gjort vad Gud har gjort. Nog tillåter fienden
att sådana Guds verk blir uppenbarade
som han har fördärvat, till exem-
342
pel skapelsens verk. Fienden tillåter gärna
att hans trälar tror sig vara skapade till
Guds avbild, ty han vet väl, att de inte
längre har kvar Guds avbild, ty efter skapelsen
har han fördärvat denna Guds avbild
och målat Guds avbild svart, eller
förvandlat Guds avbild till djävulens avbild.
Nog tillåter den onde sina trälar bekänna,
att Gud är deras Fader, ty han vet
väl, att Gud inte är deras Fader så länge
de gör den svarte faderns gärningar. Men
det tillåter inte fienden, att människorna
förkunnar om sådana Guds verk som fienden
inte kan fördärva, såsom till exempel
Guds nåds verkningar. Dem kan fienden
inte fördärva när dessa är kännbara
hos människan. Men han vill göra dem
om intet och inge sina trälar den tron, att
till exempel väckelsen och samvetskvalet
är av den onde. De är intet annat än
den ondes verkningar.
Så förhåller det sig även med nådetecken
och andlig glädje. Det är djävulen
som har åstadkommit dem. Så säger
fiendens trälar. Likadant är det med
andlig sorg. Allt vad Gud gör är intet
annat än fiendens trick. Vad fienden inte
kan förändra, fördärva eller bortförklara,
det tillägnar han sig själv eller intalar
sina trälar att tro, att de är hans
verk. Men det tillåter inte fienden, att
hans verk skulle bli uppenbarade, varav
han skulle känna skam. Till exempel
hordom, tjuvnad, lögn. Den onde har så
stor ära, att han förnekar syndabekännelsen
och säger: ”Inte behöver man
ropa sådant för världen.” Han vill alltid
fördölja och hemlighålla sina synder,
för att världen inte skulle få veta, vad
han har hållit på med i mörkret. Då världen
anser honom för en dygdig och he-