1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 63 23 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
sade de till Pilatus: ”Vi har en lag, och
enligt vår lag måste han dö, ty han har
gjort sig till Guds Son.” Denna sak, att
Frälsaren bekände sig som Guds Son,
gjorde judarna så ont, att de måste svara
för Guds ära och ge Gud den äran, att
hans Son försmädades, hädades och föraktades,
gisslades som tjuv och korsfästes
som rövare!
Och detta är ännu den bästa ära judarna
kan ge Gud, nämligen att hata och
förfölja de kristna. Frälsaren har själv
sagt, att de tror sig göra Gud en tjänst,
då de dräper Jesu lärjungar. Men vilken
gud är det som de gör denna tjänst åt?
Aposteln Paulus vittnar, att denna världens
gud har förblindat de otrognas sinnen.
Och på ett annat ställe säger samme
apostel: ”Gud skall sända dem en
kraftig villfarelse, så att de tror lögnen,
för att alla de skulle dömas, som inte
trodde sanningen.” (2 Tess. 2: 11,12).
Om denna världens gud inte hade förblindat
de otrognas sinnen, skulle de
utan vidare ta vara på nådatiden. Men
då denna världens gud har förblindat de
otrognas sinnen, så har även himlens
Gud sänt dem en kraftig förvillelse, så
att de tror lögnen. De tror hellre vad
djävulen, världen och deras eget kött inger
dem, än vad Guds ord visar. De tror
alltså lögnen och förnekar sanningen.
De tror, att deras förra leverne borde behaga
Gud, fast Guds ord visar, att det
förra, gamla levernet, inte alls behagar
Herren. De tror även att den förra döda
tron borde göra dem saliga, men de
förstår inte, att tron utan gärningar är
död. De tror som judarna, att Gud är deras
Fader, då de är födda av kristna föräldrar,
även är rätt döpta, har lärt sig att
340
förstå kristendomens huvudstycken, kan
läsa, går några gånger i kyrkan och till
Herrens nattvard, håller bön på söndagarna,
och annat sådant. De tror att denna
yttre gudstjänst behagar Gud, men
det tror de inte, att denna yttre gudstjänst
trycker dem till helvetet, då det
inte har följt sann ånger och bättring
därav, inte heller sann omvändelse och
nyfödelse. De har alltså gett tack och
ära åt Gud med munnen, men med
hjärtat och levernet, eller med tankar,
ord och gärningar har de gett äran åt
världens gud, som har förblindat deras
sinnen, eller förvänt deras syn, så att de
anser den rätta kristendomen för falsk
lära, vidskepelse och villosjuka, men
sitt naturliga tillstånd anser de för den
rätta kristendomen.
Då den onde har gett dem den övertygelsen,
att de kristna är falska profeter
och villoandar 4 , så har han säkert gett
världens barn den övertygelsen, att de är
rätta kristna och Guds barn. Judarna
kände inte heller, att de var djävulens
barn, utan de trodde sig vara Guds barn
då de sade: ”Vi har en fader, nämligen
Gud.” Men Frälsaren sade till dem: ”Ni
är av fadern djävulen. Ni gör, vad ni har
sett er fader göra.” Och aposteln Johannes
säger: ”Därav uppenbarar sig Guds
barn och djävulens barn. Var och en
som inte gör rättfärdighet, är inte av
Gud. Den som gör synd är av djävulen.”
Om vi enligt detta kännetecken vill
skilja Guds barn från djävulens barn, så
blir alla de djävulens barn som lever i
uppsåtliga synder såsom dryckenskap,
skörlevnad, avund, vrede och svordomar.
Och sådant liv är passande för dem
som står emot kristendomen, som hatar