1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 6 JULDAGEN 1859
människan glad och frimodig i själva
döden, en sådan tro, som har kärleken till
följd, men inte till sin grund.
Luther har inte lärt: ”Synda fritt,
bara du tror,” utan han har lärt: ”Tro
först så kan du övervinna synden.”
Luther har inte lärt: ”Du behöver inte
grubbla, du behöver inte ha något bekymmer
om din salighet, nog blir du
salig med mindre gråt och illtjut 1 . Ty så
lär denna världens vise dygdelärare: ”Du
behöver inte gråta och jämra dig som
lärjungarna. Du behöver inte grubbla,
fast Luther har grubblat. Det är bara
verkhelgon, som menar, att de med sådant
självplågande kan vinna saligheten.
Nej, blir du ängslig, så tag dig en sup, så
går nog sorgen över. Handla blott redligt
och ärligt, så drar nog Gud omsorg om
resten. Ja, Gud vore en orättvis Gud, om
han dömde ärliga och välfrejdade människor
till eviga straff. Ja! När jag gör
var man rätt, så behöver jag inte frukta
för efterräkningar.” Så tänker och talar
många nuförtiden, både lärda och olärda.
Men så tänkte ju även hedningarna,
dygden var ju även hedningarnas salighetsgrund.
Nog visste även hedningarna,
att ”dygden belönar sig själv och blir
ytterligare belönad”. Men behövdes det
inte mera till saligheten än dygden, så
vore det en lätt sak att bli salig. Då
skulle även alla dygdiga hedningar bli
saliga, ty bland hedningarna har funnits
ganska många, som levt dygdigare än de
döpta hedningar, som nuförtiden kallas
för kristna. Alla som är döpta kallas nu
för kristna. Men hur många är de, som
kan anses för sanna kristna? För övrigt
kan var man begripa, att om det inte
34
behövdes någonting annat till salighetens
ernående, än den så högt beprisade
dygden, som består däri, att man gör var
man rätt, så skulle ingen Frälsare behövas.
Det skulle då endast vara några
grova tjuvar och skälmar, som skulle
behöva nåd, emedan de inte brytt sig om
dygden och plikten. Med ett ord: de
grövsta brottslingar vore de enda, som
skulle behöva nåd och syndernas förlåtelse.
Kanske är det endast för tjuvar och
skälmar, som Frälsaren kommit i världen?
Eller hur menar ni? Inte behöver väl
Guds ende Son födas i fattigdom, smädas,
pinas, korsfästas och dödas för ärliga,
dygdiga och hederliga människor? Nej,
platt intet för deras skull, som gör var
man rätt och lever dygdigt. Sådana ärliga,
dygdiga och rättskaffens människor
behöver ingalunda krusa så mycket för
vår Herre. Ty de har ju en säker och fast
salighetsgrund i själva dygden, som belönar
sig själv och blir ytterligare belönad.
Vill inte vår Herre släppa in dem i
himmelriket, när de kan komma med fina
kläder, med silke och siden, med hästar
och vagnar, och resenärer, så vet de nog
vägen till en annan herrgård, där alla
resande till evigheten tas emot med hövlighet
och mycken artighet, där husbonden
i huset tar emot sitt främmande
med hatten i hand och säger: ”Välkommen,
mitt herrskap. Jag vill hoppas att ni
inte hör till de där svärmarna, som talar
om barnet i krubban, de där svärmarna,
som suckar som kreatur, som gråter och
jämrar sig över en dödad jude, som föregiver
sig vara kristna och är bara skrymtare.”
” Vi är inga svärmare”, svarar de,