1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 63 23 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
hjärta så kärleksfullt, att han ger den sista
styvern för den andra och tredje supen.
Är det inte en stor synd och orättvisa,
att de medlidsamma krögarna därtill
måste betala böter för att de gör gott åt
fyllhundarna, som är i bedrövlig nöd för
spritbegärets skull? Men fast krögarna
och kronotjuvarna har den övertygelsen,
att kronans åklagare skadar sin nästa, så
har de väl utan vidare även den övertygelsen,
att alla fyllhundar skall tacka
dem i evigheten för att de har upptänt
deras spritbegär och därigenom hjälpt
dem i förtid till helvetet. För denna kärleksfulla
gärning skall de tacka krögaren
och säga: ”Tack så mycket, min
käre broder, för att du med ditt brännvin
har hjälpt mig till helvetet i förtid!”
Likaså skall hororna tacka sina horkarlar
och säga: ”Tack så mycket, min
käre broder, att du har förfört mig till
hordom och därigenom hjälpt mig till
helvetet!” Och de lagens väktare som
inte har vållat lagbrytarna skada, skall
få tack av alla fyllhundar, krögare och
kronotjuvar, vilka säger: ”Tack så
mycket, käre lagväktare, att du inte har
bringat skada över oss! Du har inte med
lagen hindrat oss att löpa till helvetet!”
Och sorglösa präster skall även få tack
och ära. Dygdiga horor, ärliga tjuvar,
nyktra fyllhundar och hederliga krögare
skall tacka dem och säga: ”Tack så
mycket, gode lärare, att du lovat himmelriket
åt alla obotfärdiga. Du har låtit
oss i frid fara till helvetet.”
När nu alla får leva fritt efter sitt behag,
när krögarna avkläder fyllhundarna,
hororna får oäkta barn och slutligen
faller församlingen till last, kronotjuvarna
får stjäla från kronan så mycket
339
de vill, då blir konungens lag utan vidare
uppfylld. Då fattiga fyllhundar och
horor faller församlingen till last, har de
utan tvivel levt efter konungens lag.
Och då kronotjuvarna stjäl tull, har de
visst betalt skatt åt kronan? Konungen
önskar sig väl ingenting annat av sina
undersåtar än att de skall supa och slåss,
bedriva hor och stjäla, koka och sälja
brännvin, väl vetande, att horor och
fyllhundar är präktiga soldater. Krögarna
ger dem mod att kriga, och kronotjuvarna
inbringar skatt åt kronan, varmed
en sådan armé bekostas. Giv nu kejsaren
vad kejsaren tillhör!
Andra betraktelsen: Ge Gud vad
Gud tillhör! Judarna ville inte ge kejsaren
skatt, utan de ville själva äta och
dricka sin skattepenning. Men åt Gud
trodde de sig ge tacket och äran som
tillkom honom, då de sade till Frälsaren:
”Ge Gud äran och tala om för oss,
om du är Guds Son!” Och enligt deras
förstånd var det gudsförsmädelse, att Jesus
bekände sig vara Guds Son. Men judarna
betraktade sig själva likväl som
Guds barn, ty de sade en gång till
Frälsaren: ”Vi har en Fader, nämligen
Gud.” Likväl har fienden förvänt deras
syn, ty de ansåg Frälsaren vara en falsk
profet, som stod i förbund med djävulen.
Frälsaren var i deras tycke en folkuppviglare,
som förvillade folket genom
falsk lära och ledde folket på orätt väg.
Den onde hade gett dem den övertygelsen,
att Jesus från Nasaret var en
farlig människa som borde förgöras,
och de trodde sig bevisa Gud ära genom
att anklaga honom inför landshövdingen
Pontius Pilatus. Det andliga hatet förvandlades
till samvetssak, och därför