1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 63 23 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
Första betraktelsen: Ge kejsaren
vad kejsaren tillhör. Fast judarna sade
till Pilatus: ”Vi har ingen konung utan
en kejsare,” ville de likväl inte vara kejsarens
undersåtar, då de senare gjorde
uppror och ville slita sig lös från kejsarens
välde. Och vi ser av alla omständigheter,
att om judarna hade omvänt
sig till kristendomen, hade de inte
gjort uppror mot kejsaren. Men judarna
ville vara självhärskare. Det var i deras
tycke en stor skam, att de måste vara en
hednisk överhet underdåniga och betala
skatt åt en hednisk överhet. Judarna var
så heliga, att de inte gick in i den hedniske
domarens hus. De fruktade att bli
smittade av hedendomen om de gick in
genom porten till Pilatus hus. Därför stod
de ute, när Pilatus rannsakade Jesus.
Fast judarna var så heliga, att de
fruktade att bli smittade av hedendomen
om de gjorde ett besökt i en hednisk
mans hus, var de å andra sidan så självsvåldiga,
att de inte alls ville betala skatt
åt en hednisk överhet; och därför ville
de snärja Jesus, då de ställde honom
denna fråga: ”Är det lämpligt att betala
skatt åt kejsaren eller inte?” De visste
nämligen, att det judiska folket inte alls
ville betala skatt åt kejsaren. Hade Frälsaren
avrått dem att betala kejsaren
skatt, så hade översteprästerna anklagat
honom inför landshövdingen, att han är
emot överheten. Hade Frälsaren åter
tillrått dem att betala kejsaren skatt, så
hade allmogen vredgats på honom. Med
så stor list var denna fråga uttänkt, att
de trodde sig få honom i snaran hur han
än svarade.
Men vi vet med säkerhet, att judarna
själva var motsträviga både mot kejsa-
338
ren och Gud. Och denna judarnas motsträvighet
har dessvärre smittat av sig
på alla världsträlar. Såsom judarna sade
till Frälsaren: ”Vi är födda fria och har
inte varit någons trälar,” så tänker alla
världens trälar, att de är fria. Och för
den frihetens skull vill de leva efter sitt
eget behag. De vill inte tåla, att den
världsliga överheten genom lag hindrar
deras självsvåld. Alla klagar de, att ”lagen
är hård” och ”skattebördan tung.”
Så till exempel blir krögaren mycket
förargad, då han bötfälls för spritförsäljning.
Han tänker, att det är en orätt
lag, som förbjuder honom att bruka sin
egen produkt hur han själv vill. Fyllhunden
åter tar illa upp att han bötfälls
för fylleri. Han anser att det är en orätt
lag, som hindrar honom att njuta av
”Guds gåvor” 3 . Hororna åter tar illa
upp, att de måste betala böter åt kyrkan
för ”kärlek” och dessutom lida det
skamliga kyrkostraffet. Utan att tala om
kronotjuvar, som inte anser det slags
stöld för synd, utan de tänker, att det är
en orätt lag samt att ”kronan är rik”.
Alla dessa förargas i synnerhet på
angivaren och åklagaren, vilka ”av
avund skadar sin nästa.” ”Är det inte en
stor synd,” säger lagbrytarna, ”att åklagarna
skadar sin nästa?” För deras skull
måste fyllhundar, krögare och kronotjuvar
betala böter och mista ”sin obefläckade
egendom.” ”Är inte detta en
stor synd och orättvisa?” ”Javisst är det
det.” Så tänker krögarna i synnerhet,
vilka först bjuder fyllhunden på en sup
för resan av idel kärlek, för att hjärtat
skulle uppvärmas, och när fyllhundens
brännvinsbegär efter den första supen
har blivit upptänt, blir fyllhundens