1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 62 22 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
säger: ”Han föll för att han hade för lite
tro. Han borde ha trott så mycket, att
han hade övervunnit världen, ty Johannes
säger: ”Vår tro är det som övervinner
världen.” Somliga säger: ”Han hade
fel i sitt samvete 12 , därför föll han.” Jag
tänker, att han hade fel både i tron och i
samvetet, fast han själv inte klagade
över någotdera. Även David kunde bevara
samvetsfriden, fast han hade bedrivit
hor 13 och begått ett mord. Han beklagade
intetdera, förrän 14 Natan kom och
bestraffade honom.
Alltså visar alla omständigheter, att
de som genom hordom 15 eller girighet
faller i uppsåtliga synder, redan för länge
sedan har genom inre fall avfallit ur
nådaståndet, fast de inte vet när och hur
detta inre fall har skett. När nämligen
hordomens 16 , girighetens, ärans, avundens
eller vredens djävul skiter på 17
samvetet, blir samvetet fördunklat så att
samvetet inte har kraft att bestraffa 18
synden genast när de första frestelserna
känns. Och även om samvetet skulle
förebrå, så gör den onde synden lovlig
tvärtemot samvetet, eftersom syndaren
inte har verklig kamp mot synden och
inte känner verklig fasa för den. Och när
denna synd blir lovlig, så har man inte
längre fruktan för Guds stränga rättfärdighet,
och man har inte längre någon
känsla av att man fallit ur nåden. Därav
förstår man hur David kunde ha lugnt
samvete, så länge synden var dold för
världen. Han litade på den förra nåden.
Så hade även denne tjänare redan tidigare
fallit ur nådaståndet 19 , innan han
av girighet eller hämndlystnad grep sin
medtjänare vid strupen. Han behöll tron
och litade på den nåd han tidigare känt,
333
fast den levande tron hade honom
ovetande förvandlats till död tro, så
snart den onde hade skitit på 20 hans
samvete. Och denna den levande trons
förvandling till död tro kan ske obemärkt
i ett ögonblick. På detta sätt faller
de kristna ur nådaståndet.
Nu borde de få själar, som ännu vakar,
bli visa av andras fall, då de ser, hur
olyckligt det gick för denne tjänare och
för andra fallna, som överlämnas åt bödeln
21 och som till sist får betala sin
skuld själva såsom de även ämnat, då de
i början av sin väckelse har bett: ”Herre,
ha tålamod med mig, så vill jag betala
allt!” Fast de kristna nu har insett, att
tiotusen pund inte går att betala, varför
de har måst be med David: ”Herre, utplåna
min syndaskuld,” har de likväl
skäl att vaka och se till, att de inte på
nytt samlar så stor skuld, att de måste
betala både den nya och den gamla
skulden till sista skärven.
Om de kristna såg på Guds Son, som
har betalt deras skuld, vad han har fått
lida innan han fick ihop så mycket, att
han kunde betala er 22 skuld. Om, säger
jag, de kristna skulle se på den store
Korsbäraren, hur många tunga och mödosamma
steg han har fått ta innan han
kom fram till dödskalleplatsen, där
skuldens huvudsumma måste betalas,
hur många vattendroppar som runnit
från hans ögon 23 , innan han fick räntan
betald, hur han måste arbeta dag och
natt och sucka under fiendens piska och
klaga: ”Min Gud, varför har du övergivit
mig”, hur blodsvetten rann som en
ström från hans heliga kropp, när han
grävde vingårdens dike och avgrundens
brunn, innan han kunde lösa deras