1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 60 20 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850
stort, att de kristna förebrår dem och säger:
”Ni står alltid emot den Helige Ande,
såsom era fäder, så även ni.” Judarna tror
inte att de kristna är Konungens tjänare
som inbjuder dem till det himmelska
bröllopet. Däremot tror judarna, att de
kristna är djävulens tjänare.
Frälsaren säger vidare i dagens evangelium,
att de gick bort, den ene till sin
åker och den andre till sin affär. Judarna
är även berömda affärsmän och listiga
att lura folk. Och de judar, som bor i vårt
land, är därtill ordentliga krögare. Och
de som gick till sin åker kallas för kornjudar.
De inköper massor av korn under
de goda åren, då spannmål är billigt.
Och när ett dåligt år kommer, tar de dubbelt
pris av de fattiga.
Eljest lever judarna dygdigt till det
yttre, fast Frälsaren säger, att de silar
mygg och sväljer kameler. Det innebär,
att de ser mycket fel i Frälsarens och de
kristnas leverne, men sina egna missgärningar
ser de inte. Sådana är nu de
gäster, som inte vill komma på bröllopet
eller till den rätta kristendomen. De gör
spe av Konungens tjänare och dräper
dem. Inte har dessa judar, som bor här,
ännu dräpt någon, men om de hade
makten så skulle de snart göra korv av de
kristnas blod. Men ännu ser de inte att
göra korv av de kristnas blod förrän de
hämtar eld från helvetet.
Andra betraktelsen. Vilka är de
gäster som kommer på det kungliga bröllopet?
Frälsaren säger, att Konungen befallde
sina tjänare att gå till vägskälen
och kalla alla som de finner. Men vi vet,
att de människor som står vid vägskälet
och i gränderna, i första hand är horor,
326
tjuvar och fyllhundar samt även rövare.
Dessa står vid vägskälet och i gränderna
och spanar om någon människa skulle gå
förbi, så att de skulle komma i tillfälle att
tjäna något. I större städer står horor i
gränderna och visar sin skönhet för de
passerande samt sjunger horvisor. Därför
kallas de av dygdiga mamseller för
grändskator 4 . Även fyllhundar brukar stå
vid vägskälen och i gränderna i större
städer, och där sjunger de supvisor. Även
tjuvar står i gränderna och vaktar tills
människorna går och lägger sig, så att de
skulle få tillfälle att stjäla. Sådana måste
Konungens tjänare inbjuda till bröllopet,
eftersom detta bröllop inte behagade herrarna.
Sålunda kom horor, tjuvar och fyllhundar
till det kungliga bröllopet. Och
världsherrar samt hederliga bönder som
inte ville komma till bröllopet förtörnas
ytterligare då de hör, att skökor och publikaner
går före dem in i himmelriket,
och rikets barn, det är, de förnämsta männen
i församlingen blir kastade i det yttre
mörkret. Men det beror därpå, att skökor
och publikaner har orsak att ångra sina
synder, men hederliga och dygdiga människor
har ingen orsak att ångra sina
synder. Skökor och publikaner, med andra
ord, horor, tjuvar och fyllhundar som
står vid vägskälen och i gränderna blir
botfärdiga, då de kristna skäller på dem.
De blir även delaktiga av Guds nåd då
hjärtat blivit förkrossat.
Men världsherrar som har stora åkrar
och brännvinsaffärer har ingen tid att
göra bättring. Därför blir de inte delaktiga
av kristendomen. Men just de är
de yppersta att smäda och hata de kristna.
Därför förtörnas Konungen på dem och