1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 60 20 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850
svarta fläckar som solen lyser på, inte har
funnits till vid skapelsen, inte heller i
oskuldens tillstånd, utan de har vuxit efteråt,
då hordomsbegärelsen började bli
kännbar. Och de svarta fläckarna blir inte
skylda med dygdens kambriktröja, eller
med florkjolen. Inte blir de svarta fläckarna
heller vita, fast hon går i mörkrets
bastu och tvättar sig på fram och baksidan.
Därför säger även Herren till den
dygdiga horan Israel: ”Om du tog mycket
tvål och tvättade dig med lut, så syns din
skam ändå för mig.”
Om gamle Adams döttrar hade tagit
på sig skinnkläderna som Gud gjorde åt
deras stamföräldrar, skulle de bättre ha
kunnat skyla de skamliga ställena. Men
inte duger skinnkläderna längre, utan numera
måste de skaffa sig dygdens kambriktröjor
och vita florkjolar, som månen
och solen lyser igenom. Men genom dessa
kläder syns även de skamliga ställena,
då de träder fram inför solen eller ljuset.
De skamliga ställena har inte varit synliga
förut, då mörkret rådde över jorden
och töcken skylde folket. Då lyfte världens
dygdiga horor sina tröjor för de
berusade, och somliga till och med tog av
sin tröja, när horkarlarna kom i närheten.
Men dåförtiden var världen helt i mörkret.
Ingen såg deras orenhet.
Men nu har ljuset kommit i världen.
Nu har man ställt ljuset på bordet. Nu ser
alla som är i rummet, att ett sådant leverne
är odugligt som man förr hade under
mörkrets tid. Inte heller världens horor
vågar träda nakna in i bröllopssalen, såsom
det skedde en gång under Luthers
tid, när påven firade bröllop. Då trädde
femtio nakna horor samtidigt in i bröl-
324
lopssalen och dansade, och alla överstepräster
och världsherrar var glada, då
dessa nakna horor dansade. Men nu vill
sådana horor inte dansa helt nakna i bröllopssalen
för skammens skull, utan de
skyler nu de skamliga fläckarna med flor
och tror, att människorna inte ser någonting.
Och ändå syns deras skam, då de
under dansen kommer framför ljuset.
Men om skinnkläderna som Gud gjorde
åt Adam och Eva, dög åt dem, så skulle
deras skam vara bättre skyld.
Då nu dessa nakna stackare, som
känner sin nakenhet, är så okunniga, att
de inte kan göra kläder åt sig själva, varmed
de skulle klara sig mot kylan under
frosten, och inte kan skyla sin skam trots
att de försöker dölja de skamliga ställena
med löv från fikonträdet, så skulle det
vara det bästa rådet åt dem, att de skulle
ta på sig skinnkläderna som den himmelske
Föräldern har gjort för stamföräldrarna
för att dessa skulle klara sig
mot kylan under frosten, då världens kalla
snöyra och oväder får dem att bäva så
att tänderna darrar, i synnerhet på evighetens
strand av det skälet att den eld
som Frälsaren kom för att upptända inte
på riktigt har börjat brinna.
Ta på er skinnkläderna, alla ni som
vandrar mot evigheten, för att ni skulle
klara er mot kylan på fjällen och på världens
böljande hav, när världens vind,
snöyra och oväder börjar dåna högt under
frosten. Ingalunda skiner solen alltid för
de fattiga vandringsmännen. Och den
heliga eld som Frälsaren kom för att
tända på jorden, brinner inte alltid. Därför
måste en fattig vandringsman vara
utrustad med goda skinnkläder, för att