1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 60
20 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850
Herren Gud gjorde åt Adam
och hans hustru kläder av
skinn och iklädde dem.
1. Mos. 3: 21
Av dessa ord hör vi, att människan
inte kunde göra kläder åt sig själv, då hon
genom synden blivit naken, utan Gud
måste göra kläder av skinn åt Adam och
Eva. Även om dessa skinnkläder inte är
så fina som kläder av kläde och siden,
vilka världens horor numera bär på sig,
men de skylde likväl de skamliga ställena
och utgjorde skydd åt människan under
frosten. Men vi har sett, att sådana skinnkläder
som Gud då gjorde åt de nakna
människorna inte längre duger åt världens
nakna horor, utan de måste ha sådana
kläder som solen genomlyser, för att
alla världens bockar skulle få roa sina
ögon genom att betrakta en naken hora.
Då nämligen en naken hora vill leva
riktigt dygdigt, tar hon av säckvävströjan
och tar på sig en kambriktröja 1 som genomlyses
av månen och solen. Därtill klär
hon på sig en florkjol 2 , och prydd på detta
sätt går hon och dansar med horkarlarna,
för att dessa skulle se hennes skönhet.
Båda brösten lämnar hon blottade för
ögonens förnöjelse åt alla som har lust att
se på henne. Men månen och solen genomlyser
hennes kläder, och när hon kommer
framför solen eller ljuset är alla skamliga
ställen synliga, fast hon har skylt de
skamliga ställena dygdigt med grannlåt.
Men den dygdiga horan tror inte, att
människorna ser hennes nakenhet. Hon
tror, att andra människor inte ser någonting,
då hon själv inte ser. Hon förstår
inte, att ljuset lyser igenom hennes kläder
323
och att dessa dygdens kläder, som hon
bär på sig, är genomskinliga.
Om hon vore så vis, att hon skulle gå
iklädd med skinnkläderna som Gud
gjorde åt Eva, så skulle de skamliga ställena
bli bättre skylda. Världens horor
vill inte längre ha dessa kläder som Gud
gjorde åt deras moder Eva, utan numera
måste de ha sådana kläder som solen
och månen lyser igenom, för att alla
människor skulle få se, inte blott hennes
bröst som knappast är skylda med tunt
och genomskinligt flor, utan även andra
skamliga ställen, vilka hon tror sig ha
skylt med dygdens kambriktröja och
genomskinliga florkjol.
Vad gagnar det, att hon går i bastun
och tvättar sig ren på fram och baksidan,
innan hon går och visar sig för världen?
Hon kan ändå inte bli så ren därigenom,
att de svarta ställena inte skulle synas.
Hon har nämligen sådana svarta fläckar
på sin kropp, vilka inte blir rena med
naturligt vatten. Därför säger Gud till den
gamla horan Israel: ”Fast du skulle ta
mycket tvål och tvätta dig med lut, så
syns ändå din skam för mig.”
Då nu de människor, som har ögonen
öppna, inte kan vända ryggen åt en världshora,
inte heller vet vart de kan vända
sina blickar, då en sådan genomlyst hora
kommer och visar sitt pass varmed hon
får fri passage genom helvetets tull in i
hordomens rike, då måste de människor,
som inte blivit fullkomligt fräcka, säga
till den fräcka världshoran: ”O, du oförskämda!
Att du inte skäms att visa alla
skamliga ställen för världen!” Då säger
hon: ”Såg ni någonting annat än vad Gud
har skapat?” Men vi vet säkert, att de