1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 59 19 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1853
det. Men må den himmelske Husfadern
som fordom öppnade himmelriket för
de botfärdiga och bedrövade själarna
genom försoningen som är beredd i
hans eget blod, vända de sorglösas sinnen
och röra de bedrövades hjärtan med
den levande trons låsning och försäkran,
att han har himmelrikets nycklar, vilka
han kan ge åt vem han vill. Hör vår bön,
du fridens Gud. Fader vår o.s.v.
Evangelium Matt. 9: 1 - 8.
Vi hörde i dagens evangelium, att de
skriftlärda ansåg det för hädelse, då Jesus
sade till en förlamad man: ”Dina
synder är dig förlåtna.” I följd härav bör
vi eftertänka, varför världsmänniskorna
alltid anklagar Jesus och hans namns
bekännare, att de är gudsförsmädare 2 ,
då de å Guds vägnar försäkrar för de
botfärdiga syndarna om Guds nåd, men
inte kan utlova Guds nåd åt sorglösa
och obotfärdiga?
Det är i korthet så: världsmänniskorna
tål inte, att nåden utlovas åt de
botfärdiga men inte åt dem. Om nåden
skulle utlovas slumpvis eller på måfå
både åt de botfärdiga och de obotfärdiga,
skulle även alla världens barn vara
nöjda därmed, ty de sorglösa och obotfärdiga
skulle vara mycket nöjda om nåden
utlovades även åt dem och inte enbart
åt de botfärdiga. Men Guds nåd utlovas
åt de botfärdiga och inte åt de
sorglösa. Då blir världens sorglösa människor
mycket arga och säger: ”Denne
hädar Gud! Vem har gett dig lov därtill?
Är det du som förlåter synderna?” Judarna
var i den tron, att Gud inte ger
himmelrikets nycklar åt någon. Men de
318
som är uppfostrade i den kristna tron,
har tvistat mycket om människans rätt
att förlåta och binda synder. Påven säger:
”Frälsaren gav himmelrikets nycklar
åt Petrus; och Petrus var den första
biskopen i staden Rom; och när Petrus
led martyrdöden för sin tro, gav han
himmelrikets nycklar åt biskopen i
Rom. Så har alltid den senare biskopen i
Rom fått himmelrikets nycklar av den
föregående biskopen. På det viset har
himmelrikets nycklar gått liksom i arv
från den ene biskopen i Rom till den
andre, från den förste till den siste.” På
så sätt skulle nu himmelrikets nycklar
finnas hos påven, och påven vågar också
tillägna sig den makten, att ingen kan
komma till himmelriket förbi honom.
Han släpper nu in den han vill och utesluter
den han vill. Men vi vet, att Husfadern
inte ger nycklarna åt tjuven.
Påven är nådetjuv. Han har stulit himmelrikets
nycklar, och ett gammalt
ordspråk lyder, att tjuvarna säljer det
stulna godset billigt, därför att det har
förvärvats med liten möda.
De påviska erbjuder sin stulna nåd
slumpvis åt alla, såväl botfärdiga som
obotfärdiga. De släpper får och getter,
lamm och ulvar huller om buller in i fårahuset.
I påvedömet är det inte fråga
om sann ånger, utan vem som helst som
kommer till en påvisk präst och bekänner
sina synder, honom är prästen skyldig
att meddela syndernas förlåtelse,
fast han inte visar ett tecken på ånger.
Man meddelar syndernas förlåtelse
även för sådana synder som människan
ännu inte har gjort, men som hon ämnar
göra. Alltså om någon ämnar begå ett
mord, stjäla eller göra hor 3 , så går han