1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 58 18 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
De har ingen tillflykt till himlen när döden
kommer. De har ingen tillflykt till världen
18 . De har ingen tillflykt till helvetet,
fast samvetet dömer dem dit. Och denna
dom torde inte ändras i evigheten. Och då
denna nådetid så snart är slut, hur skall vi
då bestå inför Guds dom 19 , om vi inte är
beväpnade med Guds kraft och andliga
stridsvapen mot denna onda värld, som är
full av fiender, och där den ena fienden
värre än den andra vill förgöra de kristna.
Det är inte enbart världen som frestar,
bespottar och föraktar de kristna, utan
även själafienden i det egna köttet ansätter
förfärligt de kristna och försöker först få
dem att synda. Och då han inte får de
kristna att synda, börjar han sarga hjärtat
och vill tillintetgöra tron genom vilken en
kristen allenast kan övervinna alla dödens
och helvetets förskräckelser och fasor. Hur
kan vi bestå i alla dessa frestelser, om vi
inte är på vår vakt och vakar, då djävulen
går omkring som ett rytande lejon och
söker vem han skulle uppsluka. I alla dessa
frestelser, strider och kamper 20 har de
kristna ingen tillflykt till världen, fast denna
hondjävul erbjuder sig som kamrat
även för de kristna. Och därför måste en
kristen fly till den store Korsbäraren och
törnekrönte Konungen som har övervunnit
alla frestelser och farit upp till himlen. Där
ber han Fadern även för oss och väntar tills
alla bedrövade lärjungar samlas kring
honom vid den stora nattvarden, där
Johannes lutar sitt huvud mot Jesu bröst.
Dit bör även vi arma sträva, ila och längta,
om vi orkade kämpa så i vår dyrbaraste 21
tro att vi måtte finna det eviga livets krona.
Var sålunda tappra att strida och
kämpa för att ni skulle orka vandra genom
314
denna mödosamma värld i all nöd, ångest
och tvivel, i alla vedermödor och frestelser,
under all världens hat, bespottelse och
förakt, under alla fiendens anfall och
hotelser och i all världens fattigdom och
motgång, alltid litande på den hjälte som
övervunnit alla djävulens och världens
frestelser och gått före oss för att bereda
de troende rum. Vik därför inte från
honom, ni få utvalda. Tröttna inte att ropa
och klappa på himlens dörr tills dörrvakten
hör. Ge inte upp att sucka och be så
länge ni lever. Annorstädes finns dock inte
tillflykt än hos den himmelske Föräldern
som gett oss livet, som med stor vedermöda
och blodsutgjutelse fött oss och inte
sparat en enda blodsdroppe som han inte
skulle ha utgjutit för syndarnas återlösning,
för att vi, renade genom hans blod,
skulle få träda inför hans ansikte och fröjdas
av hans stora nåd i det nya Jerusalem
och på Sions berg, där de hundrafyrtiofyratusen
tecknade sjunger den nya
psalmen 22 för Gud och Lammet. Och även
om vi inte kan följa den himmelska melodin,
vore det likväl ljuvligt att lyssna till
deras himmelska röst, i vilkas mun intet
svek har funnits. Dit försöker vi sträva
genom att kämpa på allt sätt, för att vi
måtte vinna det stora målet och slippa
ångra vår födelsedag i evigheten. Amen.
___________________________________
Originalmanuskript / FKHS Aunos samling / Nationalarkivet
Helsingfors
UP / PS 762 / P 724 / SW 667 / B 287