1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 58
18 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
lens Gud ser, hur de sorglösa smädar
honom genom sitt ogudaktiga9 leverne
och hur sömnen ansätter de väckta, så att
de inte orkar vaka och förkunna bättring
för de olyckliga själarna av vilka somliga
vandrar som blinda och andra med öppna
ögon på förtappelsens breda väg. Himlens
Gud måste börja straffa de förhärdade för
Guds ords förakt och de väckta för sömnaktighet.
Ty han ser att förmaning, undervisning
och bättringsrop inte mera hjälper.
Därför måste han ta riset i sin hand och
börja tukta de ohörsamma och elaka
barnen, som inte längre lyder ordet, utan
skrattar åt och smädar Förälderns tårar.
Den himmelske Föräldern10 har två ris i
sin hand, med vilka han försöker aga de
vanartiga11 . Det ena är timlig aga varmed
han drar syndare till sig. Men i Gamla
Testamentet har inte många själar kommit
till bättring genom denna tuktan.
Högmodiga andar ödmjukar sig inte
trots missväxt. De förtörnas på Gud och
söker tröst i brännvinet, då världens sorg
kommer över dem. De besinnar inte att
vi12 har väl förtjänat detta straff, så att de
skulle göra bättring och vända sig till Gud.
Men Gud har även ett annat ris i sin hand
varmed han försöker lära de vanartiga.
Det är ett andligt ris, varmed han fått somliga
att ödmjuka sig och komma till sig.
Men inte heller detta ris förmår längre
verka något, ty människorna är förhärdade.
Det är inte många numera som blir
botfärdiga och somliga har redan börjat
ångra att de uppvaknat alltför tidigt. Somliga
vandringsmän13 har tröttnat på vägen
och övernattat14 flydde från fördärvets stad och gick åstad
för att söka det himmelska Fäderneslandet,
men tröttnade på vägen, och somliga
av dem har redan blivit så långt efter,
att de inte mera hör ens ett sus av Jesus
från Nasaret som gick här förbi.
Finns det mer många själar kvar som
strävar framåt på den smala vägen? Finns
det många som kämpar i sin dyrbaraste
i skogen, där vargar och
lejon tjuter. De har blivit föda för alla
odjur. De började följa de kristna som
15
tro och söker Fäderneslandet? Jag tror att
det ännu finns några som vill kämpa ända
till slutet. Och de få själar som vandrar på
livets väg borde betänka att denna mödosamma
färd snart slutas, att de snart får vila
om de orkar vandra och kämpa ännu en
liten tid. Men de borde även se på solen,
vad tiden lider, ty jag ser, att nådens sol går
ned och Jesus från Nasaret har gått16 förbi.
Snart kommer mörkret över jorden och då
ser ingen den smala vägen. Vandra därför
skyndsamt så länge ljuset finns, för att
mörkret inte skulle upphinna er. Den som
vandrar i mörkret ser inte vart han går.
Se, goda vänner, hur många av era
medvandrare har tröttnat på vägen, och hur
den ondes änglar har fått glädje av de kristnas
fall! Se hur olycklig död möter dem,
som börjat i anden men slutar i köttet! Se,
hur den olycklige förlorade sonen nu blivit
en svinaherde och får inte ens äta drav
tillsammans med svinen. Stå upp, stå upp,
olycklige förlorade son och gå till din
Fader innan du dör! Kanhända skall Fadern
ta emot dig med glädje och ge dig högtidskläder
och ring på handen17 , hur än den
äldre brodern, det är, egenrättfärdighetens
tjänare, avundas dig. Se på deras död som
har smakat den tillkommande världens
kraft och sedan förslösat den dyrbara skatten
och egendomen. Se hur stor nöd de har.
313