1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 58 18 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
Fast jag skriver mycket om min
lag för dem, så anser de den likväl
för en främmande lära.
Hosea 8: 12
Gud klagar 1 genom profeten Hosea,
att de sorglösa i Israel anser hans lag 2 för
främmande lära. Det har man sett även
här, att de sorglösa och nådetjuvarna anser
Guds lag för främmande lära. Den tilltalar
inte deras köttsliga sinne. Den gamla människan
3 gör hårt motstånd då Guds lag
träffar hennes bröst. Hon tror att det är en
främmande och falsk lära som förbjuder
människan att göra hor, supa, svära och
göra orätt. Sådan lära är i gamle Adams
tycke intet annat än påvelära. Men om det
predikas idel ljuvligt evangelium för hedningarna
och om alla sorglösa och förhärdade
lovas himmelriket utan ånger och
sinnesförändring, så är det en ljuvlig lära.
Liksom på profeten Hoseas tid Guds lag,
som för dem framställde Guds stränga
rättfärdighet, av dem ansågs för främmande
lära, så anser även nu alla sorglösa och
nådeuvar Guds lag för främmande och
falsk lära som är motbjudande för gamle
Adam. Därför skriver profeten Hosea:
”Fast jag skriver mycket om min lag för
dem, så anser de den likväl för en främmande
lära.”
Nu får de sorglösa höra, hur deras
trosbröder i Gamla Testamentet har betraktat
Guds lag som en främmande lära.
De sorglösa i Gamla Testamentet tog anstöt
av lagpredikan. De tyckte inte om den.
Utan tvivel gjorde den dem ont, då den
träffade bröstet. Lagen åstadkommer nämligen
först ett ont samvete och förhärdar
därjämte hjärtat så att inte alla nådetjuvar
312
längre förmår stjäla nåd, det vill säga, utan
ånger och levernets bättring tillägna sig
Guds nådelöften och tro, att den gamla
människan 4 utan sorg och möda får träda
in i himmelriket. Den gamla människan 5
vill med hull och hår inträda i himmelriket.
Hon vill inte vara i någon vedermöda utan
hon vill alldeles lätt bli salig, utan sorg och
bedrövelse, fast Jesus 6 har sagt, att människan
skall genom stor vedermöda ingå i
livet. Den porten är trång och den vägen är
smal, som leder till livet, och få är de som
finner den. Men nådetjuven tror att han
med ett sådant leverne blir salig.
Fast det har predikats så mycket lag
här, att det inte är många mer som kan tro
att man utan ånger blir salig, syndar man
likväl med ont samvete och säger sig gå till
helvetet, men gör inte bättring utan smädar
de kristna och bär ont samvete. Somliga
säger sig hänga fast vid Kristus och kommer
ändå inte överens med de kristna. De
torde vara riktiga nådetjuvar som inte samsas
med de kristna fast de bekänner tron.
Vi måste nu säga sanningen, att fast de
sorglösa och nådetjuvarna såväl i Gamla
som Nya Testamentet anser Guds lag för
främmande lära, då den predikas så att den
träffar dem själva, så måste likväl Guds lag
predikas så länge det finns sorglösa 7 som
trampar Guds lag med sina fötter, för att de
skulle inse på vilken väg de är, så att ingen
skulle behöva gå blind till helvetet. Men
för de botfärdiga skall man predika evangelium
för att de må tro, att Guds Son
betalt full lösen för dem. 8
Nu borde alla vandringsmän till evigheten
skynda sig att ropa och klappa på
nådens dörr, medan dörrvakten ännu hör,
ty vi ser, att hårda tider förestår oss. Him-