1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 57 17 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1859
mig!” Då kom Husfadern som hade inbjudit
er till bröllop och sade: ”Min vän,
stig högre upp”, och de stod upp och
genom Jesu nåd och hans uppståndelse
satte de sig högre upp. Men Gud är inte
skyldig därtill, om somliga genom falsk
ovärdighetskänsla har hamnat i otro.
Gud är inte heller skyldig därtill, att
somliga faller ned från himlen och går
till världen och med världen till helvetet.
Men det är inte den riktiga otron, då
man säger: ”Jag har ingen tro,” och
ändå är nöjd med detta tillstånd. Det är
det samma som om man sade: ”Jag är
varken i himlen eller i helvetet utan mitt
emellan och där har jag det trevligt.”
Man har inte lust att gå till himlen, inte
heller till helvetet, men mittemellan
trivs man bäst. Där har man inte så stor
glädje som i himlen, inte heller så stort
kval som i helvetet, men någorlunda lagomt.
Men dessvärre har Luther tagit
bort denna halvhimmel och detta halvhelvete
och sagt: ”Himmel eller helvete,
ingen tredje plats finns.” Om du inte
genom tron är i himlen, så är du i helvetet.
Där mitt emellan himmel och helvete
svävar nu de som tjänar två herrar.
Jag fruktar att deras egen tyngd drar
dem ned till helvetet 18 , även om Guds
Ande skulle dra uppåt lika mycket som
den ondes ande drar nedåt. Den egna
tyngden kommer av jordens dragningskraft.
Världen drar otrons fångar
så starkt, att de måste sjunka. Inte hålls
de länge i mellanrummet mellan himmel
och helvete. Om du vore på den
nedersta platsen i jordens mittpunkt så
skulle den egna tyngden upphöra och
det vore uppåt mot alla håll. Så har den
som är på den nedersta platsen, uppåt åt
310
alla håll, då han har sjunkit så djupt att
man inte kan sjunka djupare. När han
befinner sig i jordens mittpunkt och all
djuphet har försvunnit, då leder det
uppåt åt alla håll. Om han ropar från
djupet till höjden som David, så hör
Herren hans böner och drar honom så
högt upp att jorden syns långt borta
som ett litet klot.
Minns ni inte den tid, då vingarna
hade vuxit ut på er, ni svalungar, hur ni
då flög högt upp i nådens luft 19 , så att
jorden lämnades under er som ett litet
klot? Eller har ni redan 20 nu mist flygförmågan?
Började ni redan dyka, då ni
inte längre orkade flyga? Dyk, dyk, ni
svalungar som inte kan flyga. Hur länge
ni än må dyka i otrons böljor kan ni inte
alltför länge hålla era huvuden under
vattnet och hålla andan förrän ni måste
komma upp för att andas. Men dyk,
dyk, ni svalungar som inte kan flyga. Ni
kan inte fly för ert liv förrän era vingar
växer. Då får ni flyga till värmen på
andra sidan jorden, där solen skiner rätt
över huvudet. Då lämnas denna jord
som ett litet klot och alla små fåglar får
då sjunga och kvittra på det levande
vinträdets grenar. De får sjunga lov åt
den store Skaparen som gett dem livet.
Och trötta vandringsmän mot evigheten
lyssnar gärna hur vackert de sjunger den
nya psalmen till Gud och Lammet på
Sions berg tillsammans med änglarna
och alla återlösta själar som redan lyckligt
kommit över dödsfloden. Och där
väntar kristna bröder och systrar på er
och vår ankomst, och alla himlens änglar
väntar på er, ni dyrt återlösta själar.
Snart får Guds barn sitta med Abraham,
Isak och Jakob i himmelriket. Amen.