1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 56 16 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1848
blir sura på sin lärare, som inte konfirmerar
dem med mindre läsning.
När ynglingen för första gången går
till Herrens nattvard, tar han den andliga
dödens ämne även därifrån. Han inbillar
sig, att han nu är en fullkomlig kristen, då
han enligt världens omdöme har blivit en
fullkomlig människa. Många ynglingar
går sålunda till Herrens nattvard såsom
Judas, åt vilken Herren gav den doppade
betan, och efter betan går djävulen i
honom. Efter den doppade betan blir han
riktigt modig att leva i världen. Han börjar
nu dricka brännvin och göra affärer, svära,
slåss, stjäla, bära grannlåt och springa
efter horor5 . Förut, innan han var konfirmerad,
sade världsmänniskorna: ”Han är
minderårig, han har ännu inte blivit människa.”
Men efter första nattvardsgången
sade världens människor: ”Nu har han
blivit människa, han duger till vittne.”
Och av detta världens prat fick han den
tron, att han är en kristen, då han blivit
konfirmerad. Nu fanns det väl ingen nöd?
Då ynglingen genom nattvardsgången
blev kristen, började han efter
den betan leva modigt i världen. Sina
böcker slängde han under bänken. Däremot
köpte han sig en pipa, en brännvinsflaska,
en klädesrock och spelkort.
När söndagen kom, tog han på sig plagg
av kläde och silkesdukar, tvättade sig ren
utanpå, men hjärtat förblev otvättat.
Sedan gick han ut i byn, samlade andra
likasinnade kring sig och började dricka
brännvin, spela kort och framhäva sitt
mannamod, så att även andra skulle se
vilken karl han är, som kan supa, svära,
slåss och festa med horor6 djävulens liv, som han vid altaret lovade
försaka, utan han trodde mer på världen,
som sade, att han är en fullkomlig människa.
Därav blev han övertygad om, att
han är en fullkomlig kristen. Och efter
den betan gick djävulen i honom. Han
blev mycket djärvare än förr att smäda
Gud genom sitt ogudaktiga liv. Om föräldrarna
sade till honom något ord till varning
för svärjande, kortspel eller slagsmål,
svarade han sturskt och bjöd dem
hålla mun. Han ansåg sig inte skyldig att
längre lyda sina föräldrar, då han hade
blivit en fullkomlig man. Och blinda föräldrar
hindrade inte heller honom att bedriva
brännvinshandel, ty de tänkte, att
barnet också behöver förtjäna något åt
sig själv, då annan förtjänst inte finns.
Se! Sådant liv har det varit förut i
dessa bygder, och ett likadant liv förekommer
även nu i alla de församlingar,
där både unga och gamla ligger döda. De
tar sorglöshetens ämne från Guds ord och
Herrens nattvard och lever i den tron, att
de är kristna, fast deras liv är fullständigt
hedniskt. Ingen av dem tvivlar på sin
salighet eller tänker efter, hur tråkigt det
blir efter ett sådant liv. Vi har härmed
målat den andliga döden. Alla vet nämligen,
att liket har den levande människans
skepnad: ansikte, utseende, ögon,
öron och alla andra lemmar är som den
levande människans skepnad brukar vara.
Och det finns ingen annan skillnad mellan
en levande och en död människa, än bara
den, att den levande människan har liv,
men den döda har inget liv. Den levande
människans hjärta rör sig, men likets
. Inte tänkte hjärta rör sig inte. Den levande människan
han på, att ett sådant liv är precis det har ögonen öppna, men inte liket. Den
303