1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 56
16 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1848
Såsom synden genom en enda
människa har kommit i världen,
och för syndens skull döden, så
har även döden kommit över alla människor,
eftersom de alla har syndat.
Rom. 5: 12
Vi hör av detta Paulus brev, varför
döden har kommit i världen. Av detta
förstår man även, att om synden inte hade
kommit i världen, hade Adams barn
kommit utan död till himlen. Nu fruktar
alla sorglösa människor för döden, men
denna dödsfruktan kommer inte över
dem förrän döden själv trycker deras
bröst. Om de tidigare fruktade för döden,
skulle de utan tvivel börja göra bättring.
Liksom dödsfruktan är väckelsens första
kännetecken, så borde dödsfruktan komma
över de sorglösa när de är i sina bästa
krafter, så att de skulle hinna göra bot och
bättring innan döden kommer. Men denna
dödsfruktan är fjärran från de sorglösa.
Bäst som de sysslar med världen,
har de inte tid att tänka på döden och
evigheten. De har mycket att uträtta i
världen. Först då börjar de frukta för
döden, när de känner, att det inte längre
går för sig att stå emot döden. Och då
måste de säga: ”Det behagar mig inte.”
De flesta, säger jag, måste då döma sig
själva till helvetet och säga: ”Nu är det
för sent att göra bot.” De är så upptagna
av världsliga sysslor, att det som de borde
ha gjort först har de lämnat till sist.
De sorglösa uppskjuter sin bättring
från dag till dag och från år till år. De
älskar världen så mycket, att de inte
nänns lämna den förrän döden kommer
och avskär livets tråd. Alltså uppskjuter
301
de till sist saken, som borde göras först.
Utan vidare tänker de, att det ännu inte är
så bråttom med den saken. Inte kommer
döden så snart. Utan vidare hinner jag
göra bättring när döden kommer. Så
tänker utan tvivel de som känner att de
ännu inte är helt redo att dö.
Somliga den döda trons bekännare,
som har förstärkt sitt hjärta genom den
döda tron tänker, att de redan är redo att
dö, men till slut, när döden kommer,
börjar de tvivla på sin salighet. Detta är ett
säkert kännetecken på den döda tron, att
den lämnar människan i tvivel om sin
salighet, när allt tvivel borde upphöra. Vi
vet att den levande tron blir desto starkare
ju närmare evigheten människan kommer.
Men den döda tron, som verkar vara
stark, när döden inte är nära, blir svagare,
när döden kommer närmare, och till slut
försvinner en sådan tro helt. Men däremot
blir den levande tron så stark i döden, att
en kristen kan dö med glädje. Vad säger
den döda trons bekännare, när döden ställer
deras tro på prov, så att de blir helt
blottade. All den stulna nåd, varöver de
förut yvades, blir avklädd. Döden berövar
deras tro. De har ingen tillflykt mer. Låt
ingen beröva din tro, nådetjuv. Göm väl
ditt stulna gods, så att fiskalen inte finner
det. Lägg i källaren den nåd du stulit, så att
döden inte finner den. Säg till de kristna,
när de kommer för att rannsaka och visitera
dig: ”Jag vet, att Gud är nådig. Jag litar
på Frälsarens nåd. Jag tror, att alla synder
är förlåtna.” Men döden kommer och berövar
din tro, nådetjuv! Du har inte fått
nåd, utan du har själv tillägnat dig den.
Utan rätt ånger har du börjat stjäla nåd.
Därför berövar döden din tro, och tar bort