1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 5 JULDAGEN
jen för de sorglösa på juldagen består i att
äta läcker mat, att dricka sött vin, att
ikläda sig granna kläder. Och om någon
skulle ordna dans, då skulle Frälsarens
födelsedag vara riktigt rolig! Och på
grund av detta fåfänga liv, denna världens
glädje, denna köttets förnöjelse,
ätande och drickande, likaså grannlåt,
dans och kortspel, har Guds Son inte rum
i deras boningar. Guds Son får bättre frid
bland kreaturen än bland de sorglösa
människorna. Men det är mer förunderligt,
att de sorglösa inte tror, vad herdarna
förkunnar om Frälsarens födelse. Herdarna
hörde den första juldagspredikan om
den nyfödde Frälsaren, och det verkade
så mycket i herdarnas hjärtan, att de
genast gick för att se, var den nyfödde
Frälsaren var. Och herdarna fann också
den nyfödde Frälsaren liggande i krubban.
Och utan tvivel kände de glädje av
den synen, då de förkunnade det budskap,
som hade sagts om detta barn.
Vad förkunnar nu de sorglösa om
Frälsarens födelse, då de kommer ut ur
kyrkan? Månne de nu börjar förkunna för
de hemmavarande, vad de har hört om
Jesu födelse? De torde predika om hästar,
kor eller får, eller predikar de om landsvägsbygget?
De går utan vidare i stora
skaror ut ur kyrkan innan gudstjänsten är
avslutad, innan Herrens välsignelse har
blivit läst. Ty fienden ger dem ingen ro i
Herrens hus, utan han jagar ut dem ur
Herrens hus så snart som möjligt. Gå nu
in i era hjärtan och se efter, om Frälsaren
ens är född där. Jag tror, att han är död
och dräpt av djävlarna. Såsom det nu är
troligt, att Guds Son inte har rum i
människornas boningar. Han blir bättre
30
mottagen av kreaturen än av de sorglösa
människorna. Ty kreaturen suckar och
förbidar Guds barns uppenbarelse, men
de sorglösa varken suckar mer eller
väntar efter någon frälsning. Endast
några få själar, som väntar efter Israels
tröst, såsom Simeon och profetissan
Hanna, och kanske Sakarias och Elisabet,
likaså Josef och Jesu moder, lyssnar
gärna, vad änglarna har predikat för
herdarna om barnet. Det var den första
juldagspredikan, som herdarna fick höra.
Det första ljuvliga evangeliet för herdar,
som vallar och vaktar sin hjord under
mörkrets tid, när vargar och andra odjur
tjuter med förskräcklig röst. Såsom det
även här finns mycket vargar, som inte
skonar hjorden, utan vill slita och sarga
fåren. Men vi har det hoppet, att det finns
några får på Betlehems bete, vilka vargen
ännu inte har hunnit förgöra.
Om alla herdar nu gick för att se, vad
som har skett i Betlehem, så skulle de
med bättre flit valla sin hjord och ropa
med så hög röst på Israels berg, att alla
odjur skulle bli förskräckta och fly till
sina jordkulor. Om Betlehems gästgiveri
inte tar emot Guds Son, så skall han nog
bli mottagen av dem som suckar som
kreaturen. Kreaturen värmer Guds Son
med sin andedräkt, då de suckar där.
Om de sorglösa nu suckade som
kreatur, nog skulle de ta Guds Son i sina
boningar och gärna lyssna till hur Guds
Son gråter. Men nu står den onde framför
hjärtedörren och vaktar, att ingen annan
än han skulle komma in. Och därför är
hjärtan så hårda och förhärdade, att Guds
Son inte kan komma in i det hjärtat, där
den onde står som en mäktig och be-