1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 55 15 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
detta enda nödvändiga lär Marta minst
tänka på. Men nog har hon mycket lust att
klaga på sin syster Maria, som är så lat
och försumlig i sina hushållsbestyr. Dessa
hushållsbestyr är likväl ett hinder för den
sorglösa och obotfärdiga Marta, att hon
inte har tid att höra på Jesu lärdomar. Det
andra hindret är just detta knorrande och
otålighet mot Maria, vilken hon måste
anklaga för lättja och försumlighet i sitt
jordiska värv. Marta måste bli ond på sin
syster. Hon har redan fått klara ögon att se
fel hos Maria. Månne det är rättskaffens
med Marias andakt. Marta har fått fariséernas
skarpa syn. Hon ser fel hos Maria,
vilka Jesus inte ser. Hur hänger det ihop?
Maria har fått bekymmer om det enda
nödvändiga. Hon sitter nu och latar sig
och hör uppmärksamt på Jesu bot och
bättringspredikan. Se detta kan Marta inte
tåla, men hur går det slutligen med Maria?
Kanske måste hon slutligen komma
fram och gråta över Jesu fötter. Kanske
måste hon slutligen bli så ångerfull och
botfärdig, att hon måste gråta mitt för
fariséernas ögon.
Se, så långt kan Marta aldrig komma
med sitt hushållsbestyr. Aldrig kan hon bli
så tokig, att hon börjar ångra sina synder
mitt för de dygdiga fariséernas ögon. Så
mycket heder har Marta i sitt förråd, att
hon aldrig kan ångra sina synder för världen,
ty hon har ändå den tron, att hon skall
bli salig, fast hon inte gråter och jämrar sig
för världen. Hon har dessutom inga öron
för en sådan bot och bättringspredikan
som Maria hör på. Hon har så många hushållsbestyr,
att hon inte kan få något sant
och allvarligt bekymmer om det enda nödvändiga.
Och då hon tillika ser fel hos den
298
andra, så blir hon otålig. Hon blir ond. Det
andliga hatet gör henne klarsynt. Och liksom
djävulen är Guds barns åklagare natt
och dag, så måste Marta redan här i tiden,
ja till och med långt före än Maria kommit
i den rätta syndaångern, bli sin systers åklagare
inför Kristus, att hon är lat och
försumlig i sitt arbete. Hur kan Marta göra
bot och bättring, när hennes tid upptages
först och främst av allehanda hushållsbestyr,
och för det andra måste hon klaga på
Maria, som är lat och försumlig i sina
göromål. Därför har inte Marta tid att höra
på någon bot och bättringspredikan, och
kan således inte heller bli så tokig, att hon
kommer i en så djup ånger, att hon börjar
gråta över sina synder mitt för världens
ögon. Marta kan aldrig komma i någon
själanöd och därför behöver hon inte heller
låta om sig som Maria.
Måhända har inte heller Marta varit
en sådan hora som Maria. Därför behöver
inte Marta ångra sina hordomssynder.
Hon tror sig komma in i himmelriket utan
ånger, utan bättring, utan ruelse, utan samvetskval.
Se där, min kära Marta. Där har
du nyckeln till skafferiet som för dig
bakom ljuset och bort från ljuset till det
syndiga världsmörkret. Där har du nyckeln
till vinkällaren som är full med is som
kyler ditt hjärta. Där har du nyckeln till
bagarboden, där surdegen står och jäser
över. Du har intet osyrat bröd att sätta
fram på bordet, när du får så kärt främmande.
Där har du nyckeln till mjölkkammaren,
var surmjölken står och jäser över
bräddarna, så att du inte har någon söt
grädde att göra bakelser av när du fått så
kärt främmande. Där har du nyckeln till
matskåpet, var hushållsbekymret står och