1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 55
15 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
att någon själ kunde räddas ifrån avgrunden.
Men David, han tvivlade över sin
egen själs frälsning. Han tvivlade huruvida
det kunde vara möjligt att en så stor syndare
kunde få någon nåd. Och just då var han
i själanöd, när han föll i förtvivlan om sin
egen själs frälsning. Och i sådana ögonblick
kände han sig vara övergiven av
Gud. Och då ropade han: ”Min Gud, min
Gud, varför har du övergivit mig?” Likväl
ser vi av dagens text, att David inte ropade
förgäves i sin andliga nöd.
Men hur ropar nu den ogudaktige, när
han kommer i någon nöd? Jo, han ropar
vanligen efter djävulen. Han ber sin gud
med svordomar. I någon andlig nöd kan
den ogudaktige inte komma, ty han har ju
aldrig haft något andligt liv så att han
kunde frukta för den andliga eller eviga
döden. Aldrig har han haft någon andlig
rikedom så att han kunde frukta för andlig
fattigdom. Dessutom faller den ogudaktige
aldrig i förtvivlan, ty hans bäste
vän, djävulen, ombesörjer nog att den
ogudaktige inte skall börja grubbla6 hjärtan, att de med allvar började tänka på
döden och domen eller på det stora
ansvaret i evigheten, så kommer lättsinnighetsdjävulen
och säger: ”Varför skall
du grubbla på den saken. Nog blir du salig
med mindre grubbel, om du blott tror.”
Och vad vill denna världens gud att
den ogudaktige skall tro? Jo, han vill, att
den ogudaktige skall tro utan ånger, utan
bättring, utan omvändelse, utan nyfödelse,
utan helgelse, utan rättfärdiggörelse, utan
försoning. Med detta villkor tillåter han
dem att tro, men annars inte. Ty börjar
någon grubbla, så säger han genast: ”Farväl,
jag vill inte ha någonting att skaffa
med en sådan, som gör sig gudfruktig och
suckar och ängslas och bedrövas. Och
slutligen säger han: ”Att tvivla på nåden är
den största synd, det är en större synd att
tvivla på nåden än att synda på nåden.”
Och nu far tvivlaren med fart till
krogen eller dansstugan, eller till lekstugan,
eller till andra syndiga nöjen och
syndiga tidsfördriv, så att han inte ens får
och tid att tänka på det enda nödvändiga. Mar-
tvivla på sin salighet. Då denna världens ta tar igen sina hushållsbestyr och tycker
gud har förblindat de otrognas sinnen, att det vara illa, att Maria sitter sysslolös vid
de skall tro lögnen, säger Paulus, så verkar Jesu fötter. Ja, hon klagar för Jesus, att
han på deras hjärtan genom de nådemedel Maria är så lat och försumlig: ”Herre,
som han har att tillbjuda, nämligen bränn- bryr du dig inte därom, att min syster låter
vin, dans, spel och andra världsliga nöjen mig tjäna allena?” Här ser vi nu bilden av
såsom horvisor, supvisor, löst snack och det världsliga hushållsbestyret som allt-
prat, men i synnerhet verkar han genom jämt klagar för Frälsaren, att Maria är så
buksorgen och det andliga hatet till de lat och försumlig att arbeta. Och denna
kristna. Han verkar, säger jag, i de ogud- klagan hör vi ännu dagligen. Tänk om nu
aktigas hjärtan en sådan sorglöshet och Marta skulle få Jesus av Nasaret på besök,
lättsinnighet, att de aldrig tvivlar om sin vad skulle hon då stöka och böka och bul-
själs salighet. Och därför kan de aldrig få la upp allehanda tårtor och bakelser. Men,
någon sann ånger, ty om Guds Ande Marta, Marta, du har bekymmer om
någon gång fick så pass rum i deras mångahanda, men ett är nödvändigt! Just
297