1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Nr 55 15 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET<br />
När de rättfärdiga ropar, då hör<br />
Herren och hjälper dem ut ur<br />
all deras nöd. Ps. 34: 18<br />
Med anledning <strong>av</strong> vår upplästa text<br />
skall vi denna heliga stund genom Guds<br />
nåd besinna, hur Herren hjälper de rättfärdiga<br />
ut ur all deras nöd, när de ropar till<br />
honom. <strong>1.</strong> Hur Herren hjälper ut ur den<br />
andliga nöden. 2. Hur Herren hjälper ut<br />
ur den kroppsliga nöden.<br />
Konung D<strong>av</strong>id från vars 34:e psalm vår<br />
heliga text är hämtad, har varit i andlig<br />
och kroppslig nöd här i världen. Han har<br />
varit både ung och gammal, fattig och rik.<br />
Han har varit i andlig och kroppslig nöd<br />
och vet således <strong>av</strong> egen erfarenhet, att<br />
Herren hjälper de rättfärdiga ut ur all deras<br />
nöd, när de ropar till honom.<br />
Första betraktelsen: Herren hjälper<br />
de rättfärdiga ur den andliga nöden när de<br />
ropar till honom. De ogudaktiga känner<br />
inte den andliga döden, emedan det andliga<br />
livet är för dem alldeles fördolt. De<br />
känner inte den andliga sorgen som D<strong>av</strong>id<br />
fick erfara. De ogudaktiga känner inte heller<br />
den förtvivlan som D<strong>av</strong>id klagar över.<br />
De känner inte djävulens frestelser och<br />
anfäktelser som Luther fick erfara. Ty djävulen<br />
anfäktar inte sina trogna tjänare som<br />
tjänar honom med tankar, ord och gärningar.<br />
Själafienden 1 vill inte onödigtvis<br />
skrämma bort sina bästa vänner ifrån<br />
helvetet och <strong>av</strong>grunden. Men de rättfärdiga<br />
plågar han ofta med frestelser och anfäktelser.<br />
Han vill störta dem i förtvivlan.<br />
Liksom D<strong>av</strong>id måste de rättfärdiga<br />
ropa till Herren i sin andliga nöd, ty inte<br />
känner den ogudaktige någon andlig nöd.<br />
I alla fall har man hittills aldrig hört den<br />
296<br />
ogudaktige klaga över sin andliga nöd.<br />
Aldrig har man hört honom klaga över<br />
Satans anfäktelser. Aldrig har man hört<br />
den ogudaktige ropa eller klaga som D<strong>av</strong>id:<br />
”Min Gud, min Gud, varför har du<br />
övergivit mig?” Men den rättfärdige<br />
måste ofta ropa till Herren och klaga som<br />
D<strong>av</strong>id: Min Gud, min Gud, varför har du<br />
övergivit mig?<br />
När D<strong>av</strong>id föll i förtvivlan, när han<br />
var i den djupaste själanöd 2 , då måste han<br />
ropa till Herren: ”Min Gud! Min Gud!<br />
Varför har du övergivit mig?” När han var<br />
i samvetskval, då måste han klaga: ”Ur<br />
djupet ropar jag till dig, Herre!” 3<br />
Men den ogudaktige ropar aldrig ur<br />
det andliga djupet 4 , och aldrig känner han<br />
sig vara övergiven <strong>av</strong> Gud, liksom D<strong>av</strong>id<br />
och Kristus. D<strong>av</strong>id kände sig ibland, och<br />
inte så sällan heller, vara övergiven <strong>av</strong><br />
Gud, men det var inte i den kroppsliga<br />
nöden som han kände sig vara övergiven<br />
<strong>av</strong> Gud, ty i den kroppsliga nöden visade<br />
han sig vara alldeles oförskräckt och utan<br />
fruktan, emedan Gud styrkte honom och<br />
g<strong>av</strong> honom mod och hopp. Men i sin andliga<br />
nöd kände han sig vara övergiven <strong>av</strong><br />
Gud. På samma sätt måste Kristus klaga i<br />
sin andliga nöd: ”Min Gud, min Gud! Varför<br />
har du övergivit mig?” Fast det inte var<br />
någon förtvivlan över egen salighet som<br />
försatte Frälsaren i själanöd, utan det var<br />
en förtvivlan över de ogudaktiga människorna<br />
som plågade honom. Det var det<br />
ogudaktiga släktets syndaskuld som föll så<br />
tungt på hans samvete 5 först i Getsemane<br />
och sedan på korset. I detta ögonblick kände<br />
han sig vara övergiven <strong>av</strong> Gud, emedan<br />
han förtvivlade över människosläktet. Han<br />
tvivlade, huruvida det kunde vara möjligt
Change language