1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 54 14 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
Men jag ser att världen vill stjäla hjärtat
av många och fördärva den första kärleken.
Kan Kristus genom tron bo i ett
hjärta där världskärleken råder? Jag ser
av Guds ord, att Kristus vill bo ensam i
de kristnas hjärtan. Han kan inte samsas
med världskärleken, inte heller med
andra djävlar 14 . Men om världen härskar
i hjärtat, måste Kristus fly bort. Jag hoppas
att Kristus genom tron bor i någras
hjärtan, men han stannar inte där länge,
om världen blir kär och nådatiden lång
och döden avlägsen, om de kristna blir
lata att vaka och be, om lättsinnet får
överhand, om hordoms och girighetsdjävulen
får makten 15 , då blir Guds ande
bedrövad och flyr bort från de kristnas
hjärtan. Jag tillönskar dock er i likhet
med Paulus, att Kristus måtte genom
tron bo i era hjärtan, ty utan tro är det
omöjligt att duga åt Herren.
Och ni vet också, att vårt liv är kort
och mödosamt. Hur går det då för själen,
om döden kommer och vi inte har
en levande tro? Men hur skulle tron
kunna bestå, där kristendomen är
haltande och vacklande? Ibland kommer
en fläkt av Guds Ande, när en i ordet
och läran beprövad kristen trycker
det levande ordet i hjärtat. Åter ibland
då det inte finns någon som tuggar födan
färdig åt dem, är man snart i sorglösheten
och fast i världen. Därav kommer
vacklandet i kristendomen och
haltandet på båda sidor. Världskärleken
och egenrättfärdigheten ingår förbund
med varandra och rövar bort den levande
tron från många, så att många som
förr har burit kristen tro i hjärtat kommer
om någon tid och säger: ”Förr har
293
jag haft kristen tro men nu har jag den
inte.” Ändå vet man inte hur och när de
skulle ha avfallit från tron. Om nu döden
kommer i detta otrostillstånd, var
hamnar då den trolösa själen, ty utan tro
är det omöjligt att duga åt Herren.
Jag fordrar inte att er tro skall vara
som nådetjuvens tro, som aldrig sviktar,
som alltid är lika stark, oavsett om
levernet annars är gott eller ont. Nådetjuven
säger sig alltid vara vid foten av
Jesu kors, fast han är vid foten av djävulens
kors. Men en kristen kan inte
alltid vara så stark i sin tro på grund av
det inneboende fördärvet och för den
förfärliga striden och kampen mot djävulen
och världen vilken strid är en
kristens kallelse. Men det förvånar
mig, hur en kristen kan vara obekymrad
när han har tappat tron och dock
inte vet vilken stund Herren kommer
och hämtar honom.
16 Paulus säger: ”Pröva er själva, om
ni är i tron!” Men tron står inte i människans
egen makt utan det beror på
ständigt tiggande, om Herren ger den. 17
Jakob säger: ”Om någon saknar vishet,
så må han be Herren därom, att den
måtte ges honom.” Och säkert måste en
kristen vara en tiggare, särskilt då han
tappar tron, ty Paulus säger att den
rättfärdige lever av sin tro 18 . Och när en
kristen känner att hon håller på att tappa
tron, fast han en gång har blivit rättfärdiggjord,
så måste han börja kämpa,
så att åt honom måtte ges kraft att tro,
annars måste han förgås i sin otro. Och
då nu nådetiden är så kort, och ingen vet
när döden kommer, så borde 19 de få själar
som har insett hur farlig den här
världen är och hur hastigt denna nådatid